Carls Racer

De första racerbilarna var sällan några slimmade smäckra skapelser. Aerodynamiska egenskaper låg långt fram i tiden och enda sättet att övervinna vikt och luftmotstånd var med brutal kraft. Det enda sätter att få ut mer kraft var att bygga motorerna större.

Carl G Fishers muskedunder byggdes av Premier, ett ganska kortlivat bilmärke, för att ställa upp i Vanderbiltcupen 1905. Nu kom inte ekipaget till start på grund av för hög vikt men det gör den inte desto mindre intressant för det.

Motorn var på 847 kubiktum, det vill säga nästan 14 liter och hade fyra cylindrar. Dessa stod på ett öppet gjutet vevhus i aluminium, och hölls på plats med ett slags profiler bultade i detsamma. Och dessutom hade motorn en överliggande kamaxel, med helt öppen mekanism och drevs av en vinkelväxel med kardan. En annan detalj som den antagligen var först med var hemisfäriska förbränningsrum.

En ganska avancerad maskin för sin tid, och räckte till att ge ungefär 100 hästkrafter vilket var en hög effekt på en bilmotor år 1905. Detta ekipage skall enligt uppgift bara startat i en tävling sent i november 1905, i Indianapolis.
Carl G. Fishers egna racingkarriär var inte heller så långlivad, han ställde upp i en del lopp 1904 och 1905 men sen började han syssla med andra saker, som att organisera och driva racing istället. Till exempel startade han upp det vi idag kallar Indy 500.

DEn mångsidiga Carl var betraktad som ett ljushuvud, och ljus var just det som skapade hans berömmelse, det var han tillsammans med kompanjonen James Allison som hade patent på acetylenlampor och deras lampor satt på i princip varenda bil vid den här tiden. 1913 såldes deras bolag för den svindlande summan 9 000 000 dollar.

Efter Indianpolis började Fisher intressera sig för vägar och vägbeläggning, det fanns nästan inga vägar utanför de större städerna vid den här tiden. det var han som drog upp projektet med Lincoln Highway, en motorväg tvärs genom USA. Senare drogs även Dixie Highway från Kanadensiska gränsen med ett nätverk genom mellanvästern ända ner till Floridas sydspets. Nu blev Florida tillgängligt, och med sitt klimat attraktivt, denna fördel tog Fisher också tillvara på.  Här skapade han turistparadiset runt Miami Beach, i förlängningen av Dixie Highway byggdes broarna över till Key Largo och Key West, och i exploateringen runt detta stod också Carl G.Fisher. 1926 var han god för 100 miljoner dollar.

Allt förlorades i börskrachen 1929, men Carl tog några år senare på sig ett projekt till, vid Key Largo anlades Caribbean club, en slags fiske och semsterort kallat "poor mans retreat" för mer vanligt folk att kunna uppleva Karibien på modest budget, så som han själv fick göra de sista åren.