Utsläppsfri klassiker: El-Golf

Under årets Almedalsvecka kommer elbilen Golf Blue-e-motion att göra svensk premiär. Den eldrivna Golfen ska rulla i testflottor i europeiska storstäder under 2011-2012 för att sedan släppas på marknaden 2014. Men i Täby kör Håkan Blomqvist redan sin egen Golf med eldrift, en utsläppsfri klassiker som fyller 30 om några månader.

Vi glider in på måndagsträffen alldeles för sent. Bara ett par entusiastbilar står kvar och givetvis är huven öppen på den ena. Fyra-fem killar står och tittar på V8:an, mumlar om 350 och Holley, lyssnar på mullret och jublar när ägaren varvar upp. Några minuter senare drar han iväg med en rivstart men då står klungan redan och tittar under huven på den bil vi kom i.

– ASEA, sa du? Hur många kilowatt? Hur långt kommer man? Vad är det för växellåda? Frågorna haglar.

Håkan Blomqvist är elbilsfantast. Han är van vid att få frågor om sitt val av drivkälla, lite på samma sätt som en vegetarian antagligen får leva med samma sorts frågor hela tiden. Men Håkan tycker det är kul att svara och berättar gärna om sitt senaste verk – återupplivningen av en Volkswagen Golf C 1982 – med elmotor.

– Den konverterades redan 1992 av Tommy Engkvist, säger Håkan och undanröjer alla förhoppningar om att det rör sig om en förlupen experimentbil från något forskningscentrum i Wolfsburg.

Den rejäla motorn från ASEA ger 9,5 kilowatt. Enligt uppgift ska den ursprungligen ha byggts för Saab som på 1970-talet experimenterade med elbilar.

– Men den går att överbelasta under ganska långa tider, säger Håkan. Uppåt en 25 kW är inga problem!

Att Tommy Engkvist byggde om bilen 1992 var ett resultat av ett hastigt ingånget vad. Efter att ha hävt ur sig något om hur enkelt det skulle vara att konvertera en vanlig bil till eldrift hamnade han snabbt i en situation där han kände sig tvungen att bevisa sin tes.

Och det gjorde han – med besked. Under flera år ambulerade Tommy runt på olika utställningar med sin el-Golf. På huven satt solceller och även om de bara hade kraft nog att ladda 12-voltsbatteriet till fläkt, blinkers, ljus etc gav de en enorm känsla av high-tech.

När Håkan köpte Golfen 2009 hade den inte gått på några år. Batterierna var slut och golvet där de stod hade rostat sönder. Håkan lät bygga en ny batterilåda i rostfritt som rymmer nio seriekopplade golfbilsbatterier(!) som ger sammanlagt 108 volt.

– Jag har byggt in värmeslingor i lådan eftersom batterierna ger sämre effekt när de blir kalla, säger Håkan.

Bilen är bara tvåsitsig eftersom batterierna dels kräver plats, dels på grund av sin vikt tar upp det mesta av den tillåtna maxlasten. Bakom Volkswagenmärket i grillen har Håkan gömt laddsladden med trefaskoppling. Snyggt!

Omkring fyra mil kommer Håkan på en laddning – som i kostnad hamnar under tian. Två kronor milen, mer kostar det inte att åka eldriven klassiker. Håkan är dessutom delägare i ett vindkraftverk i Vänern och kan med gott samvete säga att elen är grön.

Att köra Golfen är – odramatiskt. Motorn är kopplad till den ordinarie fyrväxlade lådan men kopplingspedalen är bara att släppa upp. ”Gaspedalen” får däremot behandlas med känsla för att det inte ska bli för ryckigt i starten.

Eftersom elmotorn ger allt direkt är det ingen idé att börja med ettan, tvåan går alldeles utmärkt och det är snart dags för trean.

Golfen hänger med bra i lokaltrafikstakt, det surrar lätt från kylfläkten annars är det tyst. Och det går faktiskt ganska lätt att komma upp i 90-100 km/h på motorvägen också.

Med den vita grillen, den typiska tillbehörsspoilern och de vitlackerade fälgarna från Opel Kadett skulle Håkans Voltswagen Golf platsa på Träffpunkt 80 i höst. Men att ta sig de dryga 10 milen till Stjärnhov kräver lite planering. Kanske ska vi ordna en Laddpunkt 80 halvvägs?