Den nya lastbilen

Året är 1971 och jag har visat framfötterna när jag dom senaste två åren jobbade hos Svenne Stigenberg, en entreprenör med många järn i elden. Torghandel på Hötorget, lastmaskiner, grusbilar, tankbilar och nu äntligen skulle en kranbil införskaffas till företaget. En Volvo F86 med tretons Hiabkran.

Jag skulle få den stora äran att köra den nya bilen, men inte nog med det, jag fick även bestämma hur bilen skulle lackas. Svenne hade sina idéer om hur en kranbil som för det mesta skulle köras för gatukontoret skulle se ut, nämligen grön med svarta skärmar och röd ram och hjul.

Jag hade en annan ide nämligen ljusgul  med röda ränder på sidan, inte tänkte jag på att bilen kunde förväxlas med en bil på väg till ICA-butikerna med frukt och bananer. Jag fick min vilja igenom bilen blev en ICA-bil.

Glädjen med att köra en ny lastbil blev kortvarig, ty redan första veckan inträffade det som inte fick ske, på Klarastrandsleden uppstod tveksamhet vilken väg som gick fortast till Solna, ska jag åka förbi Karlbergs slott eller ska jag åka mot Norrtull? I sista stund svängde jag höger mot Norrtull. Tunnelarbete pågick i den biltunnel som jag tagit sikte på, en järnbalk begränsade höjden varvid en kollision inträffade, jag hade inte fällt ihop kranen tillräckligt varvid kranen lossnade och blev liggandes på flaket, de på kranen befintliga stödbenen skar sönder de främre däcken med god precision.

Nu var det dags att bita i det sura äpplet. Jag tog mig till närmsta butik för att låna en telefon så jag kunde meddela situationen för Svenne. ”Jag har tappat kranen och bägge framdäcken är sönderskurna.” ”Hahaha fan va du e rolig Arne.”

 -Nej det är faktiskt sant, du måste komma hit svarar jag. Efter en inte allt för lång stund dyker Svenne upp, vi sa inte så mycket till varandra, situationen talade för sig själv. Det var sista dagen jag körde den nya bilen. Nu blev det tankbil istället för mig. Jag fick i alla fall köra bilen tre dagar, då stod mätaren på 43 mil.