Den stora bluffen

Enligt säljaren Hasse Appelqvist var det här den ena av två prototyper som Cabbyfabriken hade byggt. Utvändigt var bilen iögonenfallande pampig men när dörren öppnades blev känslan lite svalare. Invändigt var det som en gammal sommarstuga målad med tjock färg i dalablått och vitt.

Motorn var nyrenoverad och det fanns många bra utrymmen i bussen så det var bara att slå till, man var ju först vid kvarn. Kontantaffären gjordes upp och vi åkte hem och började förbereda vår Ölandsresa som vi tidigare hade utfört med betydligt sämre husbilar.

Jag kollade med bilregistret efter köpet och fick veta att det inte alls var någon husbil som Cabby hade byggt. Från början var det en lastbil som ägdes av något potatislager och efter ett stort antal ägare blivit med husvagn. En gammal utrangerad Cabby Boggivagn från anno dazumal hade parat sig med potatisbilen.

Okej köpt är köpt, det kan nog vara en bra bil ändå men vid eventuell försäljning kunde det ju ha varit en merit att säga. "Det här är en av två prototyper".

Nu var det dags för Ölandsresan och med full tank och nykontrollerad oljenivå ger vi oss iväg söderut. Resan går alldeles utmärkt och efter 50 mil är vi i Byxelkrok på Ölands norra udde. Rutinmässigt kollar jag däcken och även oljenivån.

Nu som först började jag fundera på den nyrenoverade motorn, ingen olja över huvud taget syntes på oljestickan. Jag fyllde på olja och beräknade att bilen drog åtta liter olja på hundra mil.

Jag kontaktade Hasse som tyckte att oljeförbrukningen var väl inget att bråka om, själv kunde han ta olja från sin arbetsplats och det var gratis för honom. På frågan om en av två prototyper hade han inget svar. Vid hemkomsten försökte jag få tag i Hasse men det var omöjligt, han hade bytt telefonnummer och kvinnan som han var hos tidigare visste inte var han fanns. Trots den stora oljetörsten behölls bilen för att även nästa år ta oss till Öland.

Fortsättning följer.