Den svenska sportbilen Safir

Vid Nybroviken intill Strand hotell får vi plötsligt syn på ett intressant fordon, vi stannar till och Dagge tar sin kamera för att föreviga ögonblicket.

Jag snackar med en kille som påstår att det här är en prototyp baserad på Buickdelar och byggd i Norrland, vilket man kan ana när man ser dom röda tillfälliga nummerplåtarna märkta med BD-nummer som antyder Norrbotten, killen påstod att det förmodligen skulle tillverkas fler bilar framöver, något som jag inte tror blev verklighet.

I bakgrunden på en av bilderna skymtar min skitiga Cheva, den skulle inte vara med på bild men visar ändå en viss charm med sin skitiga front.
 

Safiren lever än idag! I Klassiker nr 4 2007 skrev Claes Johansson om denna unika vagn som av allt att döma stannade vid ett enda exemplar.

Nio månader tog det Henrik Viklund att bygga Safir varav sex månader ägnades enbart åt att ta fram formar för karossen. Det var på tidigt 1960-tal och Viklunds Mekaniska Verkstad i Ale utanför Luleå var ett familjeföretag där man bland annat tillverkade potatisplockare, det var i denna miljön Safir tog form.

Ramen hämtades från en Buick Special årgång 1956, motorn försågs med kompressor och bakvagnen med en inbyggd överväxel. På detta svetsades stag och balkar, karossen försågs med tämligen exklusiva delar för sin tid, Jaguar E-type front, scoopet på huven från en Ford Thunderbird 1957, och bakdelen kröntes med fenor från en Chrysler årgång 1961. De karakteristiska portholen från Buicken sattes att pryda den nya karossen. Det ryktas om att Viklund via en fd Ferrariingenjör i Italien bistått med designmodellering och delar, likaså att en stor del av inspirationen bakom hela idén kommit från Världsutställningen i Seattle 1962... Mytbildningen om Safir var igång redan vid första reportagen i de norrbottniska tidningarna. 

Men redan 1964 var det nära att Safir förlorades när Viklunds förråd brann, den räddades undan lågorns rov, men dock inte undan svängande trender och bilmode. I slutet av 1960-talet fimpades fenorna och bilen försågs med lite tidstypiska customtillbehör som bland annat connie kit och guldflake i lacken. 

Henrik Viklund gick bort redan 1970, och bilen vandrade vidare, och genomgick ytterligare metamorfoser längsmed vägen tills nutid, då den åtterfinns hos Buickentusiasten Leif Holmberg i Kungsgården utanför Gävle. Att det blev just denna var en ren slump för Leif som "råkade" vinna en budgivning på Tradera, och blev därmed ägare till Sveriges mest egendomliga Buick, som den fortfarande står som i registreringsbeviset.    

Högintressant är även uppgiften om att Viklund just var i färd att bygga ännu en Safir och redan hade färdigställt ytterligare två karosser. Står de i något bortglömt dragigt förråd i de inre av Norrbotten?