Jag hade min fina Ford Customline -52:a, men saknade en bruksbil. Jag bodde då i Midsommarkransen och inte långt från hemmet fanns en mindre bilfirma, Wimans bilar på Tegelbruksvägen. Wiman var en hygglig prick och jag fick nu ett pangerbjudande, en tio år gammal Ford Taunus kombi för kanonpriset 500 kronor, något som man inte kunde tacka nej till.
En smärre defekt var Forden behäftad med. Det främre vänstra stötdämparfästet var helt sönderrostat men bilen hade trots detta inget körförbud. Bra man reder sig själv, tänkte jag och köpte bilen. Jag körde hem den oroligt gungande vagnen och lånade jag ett spännband från min lastbil. Hokus pokus så var bilen lagad.
Jag hade surrat fast stötdämparen med framaxeln och nu kändes bilen nästan säker. Som extra säkerhet höll huven stötdämparen på plats, dock med viss tveksamhet, ty i minsta gupp glipade huven så att man nästan kunde kasta in hatten, något som några medtrafikanter på Essingeleden ville göra mig uppmärksam på.
Jag tittade åt ett annat håll.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.