Inför fotbolls-VM 1958 kom farsan hem med en televisionsapparat, en 21 tummare av märket Centrum.
...vi blev jätteglada, men TV-apparaten var bara ett tillfälligt lån från radiohandlaren.
Låneapparaten var av en enkel modell, men farsan ville ha en likadan som portvakten Yngve Appelqvist. Han hade en DUX golvmodell i teak med låsbara dörrar, vilken för tillfället var en bristvara i vår radioaffär, därav låneapparaten. Efter några veckor kom den efterlängtade TV:n som farsan betalat 2 000 kronor för och nu var allt frid och fröjd, bra var det också att dörrarna var låsbara, det kunde ju hända att brorsan och jag inte varit tillräckligt snälla med låsning som följd.
Efter två år, 1960 var det dags för årets nyhet, ett tillbehör som gjorde om TV:n till färg-TV, med ett enkelt handgrepp monterades en cellouidliknande skiva framför bildröret och nu hade man färg-TV. Tillbehöret var uppdelat i tre färger. Överst var det blått som himlen mellanbiten var gulaktig kanske som ett havrefält och längst ner var färgen grön som en gräsmatta eller kanske blåbärsrisgrönt.
Hade man tur så stämde färgerna, speciellt om inslaget var från ett havrefält och himlen var blå. På bilden poserar vår farmor som även hon tyckte att vi hade en fin färg-TV.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.