... det några bilfirmor och hos en handlare finner jag en skaplig Volvo PV -57:a för endast 400 kronor. Det låga priset motiveras av en kraftig buckla i fronten. Men det spelade mindre roll när bilen för övrigt var i bra skick.
Leif och Margareta var ett par i Tumba som vi brukade gästa ibland. Margareta hade en granne som var väldigt fattig och behövde en billig bra bil och Margareta hade hört att jag kanske hade en sådan bil. Nu blev jag tillfrågad om jag kunde tänkas sälja bilen till hennes granne. Jag som tyckte att det var kul att byta bil ofta lovade att jag skulle ta med bilen nästa gång vi skulle dit och fika.
Sagt och gjort och när vi fikat klart ringde det på dörren. Utanför stod det en liten klen tjej som såg ut som en skolunge. Nu ville hon prova bilen och det tyckte jag var lämpligt. Undrar om hon verkligen kan köra tänkte jag och iklädde mig bilskolärarrollen. Hon satte sig vid ratten och jag frågade ”Vet du hur växlarna ligger? "Det ordnar sig" sade hon samtidigt som hon gav järnet och vi for iväg så att gruset stänkte.
Vid första kurva ställde hon upp bilen i en riktig bredsladd och jag trodde att jag skulle skita på mig. ”Jag märker att det här inte var första gången du kör”, säger jag, alldeles likblek i ansiktet. ”Några tävlingar har jag nog kört” sade hon. Jag godkände "eleven". Hon fick köpa bilen för 400 på avbetalning.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.