Flygrädd lyfter mot USA

… vi var tvungna att vara med i Motorhistoriska klubben i Skåne. Anledningen var nog att vi skulle få ett förmånligt pris på flygresa och diverse hotellvistelser.

Vi var sex kompisar från Stockholm som hängde ihop: Uffe och Gittan Lasse och Lillan och så var det Gerthy och jag. Jag hade aldrig tidigare flugit och jag vet inte hur det var med de övriga i vår lilla grupp. För säkerhets skull åkte vi sex ut till Arlanda en vecka innan avresan för att kolla läget. Vi tittade på flygplan som landade och flygplan som lyfte, är man flygrädd så kan det vara bra att ha koll på allt.

Så blev det den 28 juni och dags för avresa. PanAm-planet skulle avgå vid 18-tiden, men vi såg inte vårt plan och vi hade bara att vänta på information. Vi får veta att planet av någon anledning landat i Helsingfors, kanske hittade inte piloten till Arlanda.

Timmarna gick och strax efter klockan 21 ser vi att något är på gång. Med blinkande blåljus rycker flygplatsens brandbilar ut för att möta ett inkommande plan, det visar sig vara vårt. Efter en dryg timme får vi gå ombord på planet och vi möts av en flygvärdinna nära pensionsåldern som hälsar oss välkomna ombord.

Det är väldigt varmt och kvavt i kabinen och vi får beskedet: "Vi har ett tekniskt problem det går bra att lämna planet under tiden felet åtgärdas".

Ytterligare någon timme förflyter och vi kan åter borda planet. Det var nog fler än jag som kände viss oro inför den stundande resan, ty flera av resenärerna hade blivit ganska berusade. Äntligen blev det dags för avgång och planet sätter fart på startbanan, men vad händer? Planet stiger ju inte och snart är startbanan slut!

Med viss möda lyfter planet efter att ha använt nästan hela startbanan, något som inte överensstämde med våra tidigare observationer. Nu var vi uppe och oron började släppa. Vi flög nu över molnen och den sedan tidigare nergångna solen syntes igen.

Vi närmade oss New York och skulle landa på JFK-flygplatsen, när planet gör en sväng runt staden börjar det att forsa vatten från taket över min plats varvid en flygvärdinna tar en kudde för att trycka mot vattenfallet.

Landningen gick bra och när jag senare berättar om resan för min kompis och flygexpert Åke Kronqvist får jag veta att flygplanet, som var en Boeing 707, som var förmodligen ganska gammalt och typen flögs för första gången 1954.

Det förklarar den långa startsträckan, det hade man ju sett på gamla filmer att det går åt lång startbana att få upp ett gammalt plan i luften.