Genombrottet

...utan att få sätta foten i närheten av dom fina objekten, nu började det att bli ont om tid, ty om några timmar skulle vi flyga vidare mot Tulsa i Oklahoma.
Jag som vid tillfället ägde en Ford Customline 52:a ville köpa delar till den, gärna något tillbehör om det mot förmodan kunde skaffas fram. Döm om min förvåning när en mängd av fabriksnya originaltillbehör lades fram på disken .Det var blue-dot bakljusglas, krom att sätta under bakljuset och även rostfria bockade plåtar att sätta ovanför bakljusen, allt nytt och till Ford 1952.

Det var inte speciellt billigt men det var bäst att köpa utan knorr så kanske de bakom disken blev på ett bättre humör och ville släppa in oss bland bilarna. När vi betalat vad vi köpt blev minerna bakom disken mer positiva och nu kunde vi med hjälp av en äldre medarbetare få en enklare guidning inne på skroten. Kors i taket!

Guiden med det Buster Keaton-liknande utseendet satte sig på sin H.D och åkte före oss på den visning vi skulle få.  Det var det ingen vanlig Harley Davidson utan en typ av golfbanebil med samma namn som de mc de tuffa grabbarna gränslade. Plötsligt får jag syn på en Ford -52 som har ett tillbehör jag aldrig sett, nämligen kromade vingar som omger Fordemblemet på motorhuven. Det där vill jag köpa sa jag och strax hade Buster Keaton skruvat bort märket, nu var vi kompisar, jag kunde gå fritt och begagna min kamera.