...en gång till för att fylla upp de sista tomma hålen i lastluckorna och vi kunde ännu en gång bekanta oss med Rio, som man nu kände som sin egen byxficka.
Något dygn senare var vi på väg över Atlanten och första stoppet skulle bli Las Palmas för bunkring av soppa, det vill säga drivmedel, men redan innan ekvatorn passerats hade vi brand i maskinrummet, det hade blivit överslag i ett elskåp och nu var det lite krisartat, ty elektrikern på båten var redlöst berusad och var till föga till hjälp vid reparationsarbetet.
Jag själv gick kylvakt och kontrollerade temperaturen i kylrummen, jag hade blivit tilldelad "hundvakten" som innebär att man har sitt pass klockan 24 till 04 och 12 till 16. Med en sådan arbetstid är det ganska olämpligt att dela hytt med en sjukskriven och festsugen Jörgen från Arboga. Alltid när jag behövde sova var det fullt ös i hytten, det var en matros vid namn Rhodin bror till Trolle Rhodin, den kände cirkusdirektören från Brazil-Jack. Det var en matros vid namn Dorn som inte kunde ett ord svenska men han sade alltid: "Johnson Line Never Mind", det räckte tyckte han. Och så var det matrosen Osvald Bengtsson som ofta lovade mig stryk, varför vet jag inte, men han var ju från Göteborg och förmodligen gillade han inte gnälliga stockholmare som behövde sova.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.