Jesus från Tärnaby

Som nyanställd kan man inte begära att få köra de senaste ekipagen. Åkeriet hade införskaffat en begagnad Scania av årsmodell 1966, en bil som tidigare ägts av Helsingborgs Fjärr och därmed döptes till "Skåningen".

Sundens Åkeri hade stadiga körningar till Sundsvall, Östersund och Ö-vik och vid avfärden från Västbergaterminalen samåkte åkeriets bilar, mycket beroende på att gods skulle lastas vid ASG i Uppsala och då var det bra att hjälpas åt. Även bananlastning vid ICA-Hakon i Uppsala skedde varje resa.

Jag minns speciellt en resa till Ö-vik. Jag hade blivit tilldelad "Skåningen" med en betydligt äldre släpvagn anno 1961. Samma kväll som jag skulle åka kördes det isracing på Gubbängens IP, en tävling som jag inte ville missa. Som straff för mitt motorintresse skulle jag nu få klara mig själv i Uppsala. Klockan 22 lämnar jag den svenska huvudstaden, tre timmar senare än mina kolleger, destinationen var Ö-vik via ASG i Uppsala där lastningen av styckegods skedde från en järnvägsvagn med belysning från en sladdlampa.

Nu visade det sig att sladdlampan var trasig och när jag i min ensamhet stod där i mörkret och försökte läsa adresslappar kände jag mig iakttagen, en kuslig känsla. RAZZP, någon bakom mig tänder en tändsticka och jag kunde ana en dimmig figur i långt hår och likaledes långt skägg, kan det vara "Jesus" som kommit för att hämta mig?

Nej, det visade sig vara en fåraherde från Tärnaby som kommit på villovägar. ”Dina kompisar var här för tre timmar sen och dom sa att du skulle komma hit för att lasta, kan jag få åka med dig till Tärnaby?”.

”Hjälp mig att lasta så kan du få åka med till Sundsvall sen fortsätter jag rakt fram mot Ö-vik.” "Jesus"var en jävul på att lasta styckegods och efter en kvart var vi klara vid ASG och nu åkte vi till ICA för att lasta bananer, något som var bra om man gillade bananer, det var bara att ta av de sekunda bananer som inte hade något försäljningsvärde.

När "Jesus" hjälpt mig med lastningen fick han en klase bananer som han tacksamt mottog med orden, ”det här är som oxkött för mig, jag är vegeterian.” Vi lämnade Uppsala och åkte norrut. Efter en stund hade min nya lasthjälp fått i sig hela bananklasen och nu började han bli lite pömsig. ”Gör det nåt om jag vilar ett tag i slafen bakom dig?"

Efter någon halvtimme vaknar Jesus och vill lätta på klädseln, det började bli varmt tyckte han. Av åker marschkängor och anorak, även brallorna kom farande. Iklädd kallingar och nätbrynja somnar äntligen Jesus och det blir lugnt och skönt. Jag närmar mig Shellmacken i Harmånger och det är dags för en långtradarmacka, jag kör försiktigt in bakom macken och drar försiktigt åt handbromsen, allt för att inte väcka den fåraherde som sover. Jag ville inte ha med mig honom in på tradarfiket det kan ju vara någon där jag känner.

PIONG, som en katapult sätter sig min passagerare upp, ska vi fika nu? Endast iförd kallingar och nätbrynja springer han efter mig. Med ett försprång på 50 meter skulle jag nog inte bli hopkopplad med den något säregne mannen. Jag fick min macka och satte mig vid ett bord och strax efter kom min "skugga" tittandes åt mitt håll, förmodligen väntandes på en nick från mig. Okej, jag kände mig taskig och nickade till "brynjemannen" som hade inhandlat en tallrik filmjölk.

När rasten var slut åkte vi vidare mot Sundsvall och vid första bästa mack stannade jag för att lämna över herden till en annan snäll medtrafikant.