...kommer att tillbringa några veckor hos släktingar boende i närheten av Julita i Sörmland. Det roligaste för mig var att hänga i bussgaraget som var beläget vid infarten till huset. Där kunde man förutom att kolla landsvägsbussar även skriva upp bilnummer, något som var väldigt vanligt på 50-talet. Då man även kunde se varifrån bilarna härstammade.
Från bussgaraget kunde man även se linbanan som korsade vägen med stora hinkar fyllda med kalk från kalkbrottet i Forsby med destination Köping. En dag tog farsan och jag en cykeltur till kalkbrottet för att på nära håll se varifrån kalken kom, det var en cykeltur på cirka halvmilen men väl värd att göra. Det var tydligen söndag och inga arbetare syntes till vilket gjorde att jag olovandes kunde inta maskinistrollen i en jättemaskin.
En annan dag fick jag för mig att jag skulle leka bilplåtslagare. Jag hade en ca två decimeter lång leksaksbil i plåt, en polisbil som tjöt med sina sirener när hjulen sattes i snurr. Intill huset fanns våra släktingars häst vid namn Monney. Jag kröp under taggtråden och placerade min fina bil alldeles intill Monney och nu dröjde det inte läng fören bilen blivit alldeles platt på grund av hästtramp.
Under staketet igen och nu var det dags att rikta karossen, något som visade sig funka ganska bra och den fina polisbilen hade nu blivit en stock-carbil istället. Så kul kan man ha på landet när man är tolv bast.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.