Livsfarlig körning

Den här dagen var det dåligt med entreprenadjobb både för lastbilar och hjullastare. En lastmaskin skulle flyttas från Sätra söder om Stockholm till Upplands Väsby, en sträcka på cirka fyra mil.

Den ordinarie maskinföraren Sune Karlsson var alltså den enda som hade något uppdrag denna arbetsdag, därför bestämde vi oss för att turas om att göra den guppiga resan norrut. Sune körde den första sträckan och Janne Weinblad och jag som var lastbilschaufförer åkte efter i följebilen, en Scania 80 från 1968.

Någonstans i trakten av Solna blev det så min tur att fortsätta färden med lastmaskinen, en Michigan. Till en början gick det ganska bra, det var ju bara att hålla reda på gas och broms.

Plötsligt i höjd med Sollentuna centrum börjar maskinen uppföra sig konstigt på den ganska gropiga vägen. Bäst att sänka den redan måttliga farten, tänkte jag och började bromsa in. Det kändes som bara vänster framhjul hade broms och nu vred sig maskinen åt vänster mot mötande trafik.

På den mötande körbanan kommer det en ljusblå Austin 1100 med vitt tak, med ett brak träffar maskinens lastskopa den intet ont anande bilistens vänstra fönsterstolpe varvid taket nästan skalas av, fortsätter sedan med något reducerad hastighet mot vår följebil som nu körs av min kollega Janne Weinblad.

Jag blir chockad och kan bara ana hur halshuggen föraren blivit. Varför klev jag upp i morse?

Men den kvinnliga föraren av den mötande bilen hade tur. Hon ådrog sig några lättare skador då taket skalades av, men någon halshuggning blev det inte. Bilen var högerstyrd!