Logiproblem

Lönen var usla 380 kronor i månaden, nästan en hundring mindre än vad en maskinelev tjänade. Men en befälselev hade den förmånen att få en frottéhandduk, vilket inte en vanlig elev var värd. Från de ynkliga 380 kronorna drogs även fackföreningsavgiften på 35 kronor som därmed nästan utgjorde tio procent av lönen, men vad gjorde väl det, jag skulle få se världen och dessutom skulle jag få en frottéhandduk. Resan från Stockholm till Göteborg gick väldigt bra, ty vagnarna drogs säkert av det amerikainspirerade Rapidloket nr 7. Väl framme i Göteborg var det bara att ta lämplig spårvagn till Majnabbehamnen där min nya arbetsplats skulle ligga och vänta på mig. Så var nu inte fallet, fartyget hade blivit ett dygn försenat och nu blev det problem. Var ska jag tillbringa natten i väntan på att få kliva ombord och få en egen koj? Ska jag sova under en presenning i hamnen eller? Mitt beslut blev att ta spårvagnen tillbaka till Göteborgs centrum för att leta upp något billigt hotell i de skumma kvarteren, där borde det inte kosta så mycket att sova tänkte jag. Jag kom fram till ett hotell som hette Kung Karl och det såg trots sitt fina namn ganska billigt ut, jag checkade in och nästan alla mina fickpengar bytte nu ägare. Jag skrev in mig som sjöman, en fattig sjöman.