Det var en Mercedes 300SE med 185 hästars motor och luftfjädring. Då vi nästan bodde grannar samåkte vi i hans bil på permissionerna och jag blev mycket sugen att köpa bilen vilket jag också gjorde trots att det var ett missljud i den hypodynamiska bakaxeln.
Efter varje natts parkering var luften i fjädringen slut och bilen låg platt som en padda på gatan. När motorn hade startats fick man vänta några minuter tills lämplig körhöjd infann sig. Missljudet i bakaxeln var inte så kul och att få den lagad skulle säkert bli dyrt. Av en tillfällighet hittar jag en likadan bil som är krockad. Bilen står utanför Philipsons verkstad i Västberga. Den var ordentligt frontsmälld och skulle inte lagas.
Jag kontaktade ägaren som visade sig heta Schumacher, kanske en avlägsen släkting till den fortkörande Micael. Bilen var till salu för någon tusenlapp och jag skulle höra av mig om jag ville ha bilen innan den kördes bort.
Jag annonserade ut min bil innan jag köpte den krockade Mercan, mest för att kolla intresset. En som heter Sigge kommer och provkör min bil och konstaterar att det "sjunger" om bakaxeln, vilket jag redan hade påpekat. Jag känner till en reservdelsbil som du kan köpa billigt sade jag och talade om var den fanns, min dumskalle.
Sigge sade att han skulle tänka på saken och redan nästa dag ringde Sigge tillbaka och talade om att han köpt "min" reservdelsbil. Nu ville han köpa min Merca och hade mage att på telefon försöka pruta 500 kronor av dom 4 500 som jag begärde. Hade jag inte varit så jävla snäll så hade Sigge fått nöja sig med skrotbilen och jag hade behållit min bil.
Okej du får 4 500 om du kommer hit med bilen säger Sigge och så skjutsar jag dig hem sedan. Sigge som hade en firma på Häradsvägen i Huddinge var väldigt glad och trevlig och när jag klev innanför dörren möttes jag av doften av nybryggt kaffe. Även en frukttårta hade inhandlats dagen till ära. Kom nu så fikar vi sade Sigge och efter en stund dök även Sigges fru upp, hon hade även hon ett företag i huset, i mäklarbranschen.
Efter en trevlig kaffestund med god frukttårta blev vi som bästisar och när Sigge åter igen ville pruta dom femhundra så fick han det, vi var ju kompisar.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.