… min bror och mina föräldrar. Mellan nummer fem och sju står vår dåvarande portvakt Larssons DKW och vid port nummer nio står en pampig Mercedes cab som också den ägdes av en portvakt nämligen, Gull-Maries pappa i nummer nio.
När huset jag bodde i som barn byggdes låg det ett café i bottenvåningen. I mitten på 1950-talet var caféverksamheten slut och nu flyttade en bilförsäljare in i lokalen som kunde härbärgera minst tre stycken nya Volvobilar för visning.
Den nye hyresgästen var alltså Volvohandlare. Skyltfönstren dekorerades med texten ENSKEDE BIL AB. Ägaren till bilfirman körde inte Volvo, nej han hade en turkos och vit Ford Crown Victoria med plasttak årsmodell 1955.
En dag kom det hantverkare från en elfirma för att montera en jättestor neonskylt på taket i form av ett Volvomärke typ järnhandlarmodell. Den ena hantverkaren, som hette Östen, var jättebussig och jag fick följa med och kolla när det mekades på taket. Bilfirman måste ha haft stort inflytande på Volvo i Göteborg för en tid stod det en av de 67 tillverkade Volvo Sport P1900 i utställningslokalen.
En i dag ännu mer sällsynt bil som även syntes i lokalerna var Volvo PV 444 Export som var en riktig snikbil och köptes mest av myndigheter och Televerket.
Bredvid cykelrummet i källaren fanns en dörr som ledde in till bilfirman och alla 12-åringar i kvarteret hade alldeles säkert en universaldyrk som kunde inhandlas i järnaffären tvärs över gatan. Min nyckel passade och nu var det fritt fram att påkvällarna ta sig in genom källardörren för att i den nedsläckta lokalen provsitta alldeles nya Volvobilar.
En så här fin broschyr kunde man kanske ha fått om man hade frågat, men det var ingen där så jag tog en i alla fall…
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.