Portvaktens hund

Herr Larsson var den första i vårt hus som ägde en bil, en DKW av spånkorgsmodell. Han hade även en snäll hund som hette Troj, det var en Rotweiler. Jag som gillar hundar erbjöd mig att ta ut Troj på promenader, något som herr Larsson uppskattade.

 

Trots att jag bara var i tioårsåldern lydde Troj mig och vi kom mycket bra överens. Åren gick, jag blev äldre och i början på 60-talet började jag mitt första chaffisjobb hos A.Z.Sellbergs Åkeri i Aspudden. Som nybörjare fick jag inte köra de nyaste bilarna. En vacker dag blev en nästan ny tankbil ledig och jag fick chansen att överta den bilen. Körningarna utgick från Nynäs Petroleum vid Loudden. Jag som ännu inte var varm i kläderna fick ta de minst lönsamma körningarna, vi hade ackord och då ville man hinna med så många styrningar som möjligt.

 

Mina körningar hamnade ofta i utkanten på vårt distrikt och ofta då till Roslagen där jag tyckte att det var ganska svårt att hitta. En dag kom jag till en gård i Roslagen som var omgärdad av ett meterhögt staket, på trappen till huvudbyggnaden låg det en snäll hund, jag såg genast att hunden var snäll för han var förvillande lik Troj, min gamla kompis. Jag öppnar grinden och närmar mig den snälla hunden som plötsligt byter skepnad, jag var nu inom bitavstånd och den snälla hunden blev en varulv.

 

Jag som inte var beredd på det inträffade gjorde vad man inte ska göra, med hunden nafsandes i baken slängde jag mig över staketet och letade efter mitt hjärta, det hade hamnat i halsgropen. Jag hade fått en läxa, alla Rotweilers är inte snälla, det är bara en mask de har för att locka till sig bitobjekt.

Min kompis Björne Harnesk som bor ensam i en större kåk i Bergslagen har skaffat sig en "Portvaktens hund". Björne får sällan några besök och själv har han bara blivit biten fyra gånger.