… veteranbilsmuseum fanns. De fem bussarna mötte upp utanför hotellet och vi klev ombord, vi åkte alltid i den tredje av de fem bussarna och denna gång var det riktiga Greyhoundbussar, det kändes riktigt lyxigt.
Resan skulle ta hela dagen, vi åkte västerut över Sierra Nevada-bergen. Det var väldigt mycket uppförsbacke innan vi kom över högsta punkten och det blev en brant nedförsbacke. Nu hände det något märkligt.
Vår busschaufför som i uppförsbacken blivit frånåkt får nu upp farten och det går fortare och fortare på den smala vägen och man kunde bara ana vad som kunde hända om vi kom för nära kanten mot den djupa dalgången.
Vår chaufför ville komma ifatt den framförvarande bussen, ty han var nog osäker på vägen. Nu gick det väldigt fort och vår reseledare går fram för att försöka få föraren att dämpa farten, men han svarade inte på samtalet och trampade nu ännu hårdare på gasen samtidigt som han kramade den stora bussratten så att knogarna vitnade.
Nu var alla i bussen livrädda och reseledaren gör ett nytt tappert försök att få bussen att sakta farten. Inte heller denna gång svarar föraren på tilltal och nu var nog hoppet ute för oss passagerare. Vi kommer säkert att störta ner i ravinen mot en säker död. Reseledaren gör ett sista försök att få kontakt: "Can you hear me?".
Äntligen svarar chauffören samtidigt som han stirrar framåt vägen. "I am driving!". Strax efter får vi kontakt med den framförvarande bussen och nu äntligen dämpas farten.
Den resterande delen av resan avlöpte smärtfritt och vid framkomsten kunde konstateras att vi hade hållit tidtabellen.
Mer från Klassiker
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.