Det kändes jätteläskigt och nu var nog de flesta äldre bilars livstid över. Jag fick en tid i Jordbro som var en av de första stationerna. Själv bodde vi på Östgötagatan intill Folksamhuset.
Kan man själv kolla vad som måste åtgärdas innan besiktning undrade jag? Man var ju rädd att få "Spanska Flaggan" på rutan.
Full rulle Östgötagatan ner för att göra en panikinbromsning. De hjul som hade ritat kortast streck backades upp på måfå, ljuset kontrollerades mot Folksamhusets fasad. När den egenhändiga kontrollen var klar gick resan till Jordbro.
Bilprovningen hade en smörjgrop som man fick gränsla och ingen lyft av den typ som används idag, men det har nog ingen betydelse för det blev underkänt i protokollet. Framvagnen var helt slut, glapp i alla knutar. Sorry grabben, åk till en verkstad.
Väl hemma igen fick jag tips av en kompis: Ta en fettspruta och fyll med Plastic Padding och så trycker du in det i alla smörjnipplar och vips är glappet borta när Paddingen härdat. Det lät ju smart, men av en ännu smartare kompis fick jag frågan: ”Har du provat att smörja med vanligt fett som man ska göra med jämna mellanrum?”
Det hade jag inte, men jag anammade tipset och gissa om det gick i mycket fett? Det gick fort att tömma fettsprutan och nu var det bara att chansa. Tillbaka till Jordbro igen och in över smörjbryggan. ”Jag kan inte se att du bytt några knutar i framvagnen sa besiktningskillen och gick för att hämta två kollegor för att tillsammans ruska bilen så att glapp skulle uppstå.
Det lyckades de inte med och när dom frågade hur jag bar mig åt för att lura svarade jag sanningsenligt. ”Jag har smort framvagnen”.
En glad Arne lämnar Bilprovningen med godkänd klisterlapp på vindrutan. Puh!
Mer från Klassiker
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.