Snälla Åke

Jag var inte speciellt gammal, men snälla Åke var några år yngre än jag. Jag tror att det var vintern 1967 och det skulle bli speedwayträning på sjön Trehörningen i Huddinge, vi hade bultar i däcken på den tiden, innan någon av oss kom på att man kunde ha bildubb istället. Jag bodde på Söder och naturligtvis funkade inte min hoj nu när det äntligen blev dags för träning i Huddinge. Åke ringde mig och undrade över träningen men jag kunde bara säga att det inte skulle bli något åka för min del, hojen funkar inte.

 

Vi kan ta min hoj säger snälla Åke. Nu var det så att Åke hade ingen bil och bodde i Rotebro medan speedwayhojen fanns inhyst hos en kompis boende i Skepptuna. Inga problem, tyckte jag. Jättebussigt att vi kan dela på din hoj.

Dagen började med avfärd från Skanstull med min arbetsbil, en Scania Lb76 som jag olovandes lånat för denna högst privata utflykt. Mot Rotebro där snälla Åke hämtades, sedan styrdes kosan mot Skepptuna i Roslagen där vi konkade upp hojen på flaket. Framåt middagstid var vi framme vid Trehörningen och hojen lastades av, tankades och värmdes med blåslampa för att sedan visa sig helt ointresserad att starta.

 

Efter någon timmes startförsök utan resultat lastades hojen åter på lastflaket och hela resan gick nu i omvänd ordning, framåt kvällen var jag hemma igen och ganska trött, konstigt med tanke på att jag inte hade åkt någon speedway. Men tack snälla Åke, det var ju inte ditt fel att inte hojen gick. Vi var nog lika dåliga meckar både du och jag.

 

På den ena bilden syns Åke med sin hoj och lillebror, nästa bild visar min Jap som jag åkte på 1968, en bild som är tagen i Hallstavik.