... var jag redo att ge mig ut i trafiken. Redan efter några dagar märkte jag att kopplingen inte var i bästa skick. Försiktig körning erfordrades så att inte lamellerna skulle ta helt slut.
Bilen hankade sig fram någon månad och sedan var lamellerna bara borta. Pengar till reparation saknades och en kompis som bodde några kåkar bort ville överta bilen och även mitt köpekontrakt. Vi åkte till Bilcentralen där det visade sig vara omöjligt att göra oss till lags.
Okej, kompisen var rekorderlig så han fick överta mina växlar och betala i mitt namn varje månad. Redan efter ett par månader hade ett större motorfel inträffat varvid den nya köparen inte längre ville ville ha bilen. Nu satt jag i klistret och måste betala på en bil som inte var körbar.
Pengar som fortfarande var en bristvara gjorde att den förmodade dyra reparationen sköts upp. Nu gällde det att hitta en gratis tillfällig uppställningsplats. Jag jobbade ju som busskonduktör på Södertörnsbussarna och då kan man väl ställa bilen vid bussgaraget i Handen. Från tanke till verklighet, ofta gick bussarna tomma från Stockholm till Handengaraget och jag lyckades övertala min busschaufför Svenne Daleryd att vi skulle ta bilen på släp efter bussen.
Bilen stod i Gamla Enskede där bussen krånglades in mellan de gamla kåkarna. Nu kom nästa problem, bogserlinan var knappt tre meter. Det blev en väldigt spännande färd till Handengaraget. Hastigheten var ca 70 km hela tiden och bakändan på bussen såg väldigt stor och nära ut.
Mer från Klassiker
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.