Tatuering i Rio

...de utgjorde nämligen hårdvaluta i eventuella bytesaffärer. Trots att jag inte var rökare inhandlade jag två limpor Marlboro och nu hade jag bra utgångsläge för bytesaffärer.

 

Vi anlände till Rio på förmiddagen och efter att båten lossats och aftonen började infinna sig kunde vi gå iland på den för mig främmande kontinenten. "Göteborgarn, Berger, Jörgen Jansson och jag gjorde sällskap och Berger gick i spetsen, ty han hade varit i Rio tidigare och skulle lotsa oss till nåt ställe som hette Gröna Hissen, jag tror att han blandat ihop ställets namn med en drink, ty drinkar var det som serverades på stället.

 

Snart blev det dags att vidare utforska stan och strax var vi i de skumma kvarteren. Klockan var nu tio på kvällen och de seriösa butikerna var stängda, alla utom en. Det var en tatueringsateljé som trots den sena timmen hade öppet. I Sverige var tatuering på den tiden förbjudet vilket gjorde att vi nu bara måste tatuera oss. Men innan vi gick in kände vi att vi måste "kasta vatten". Drinkarna hade passerat kroppen och ville ut. Morsning och goodbye, mitt under våran vätsketömning kommer det två cyklandes poliser och nu var det kört, man fick inte urinera på allmän plats, trots att vi var i de skumma hamnkvarteren.

 

Ett paket Marlboro räddade oss från färd till polistationen för vidare förhör.

Nu var det dags för tatuering och i en större blädderbok kunde vi välja på olika tatueringsbilder, jag valde en med en örn och en flagga som i detta fall blev en svensk flagga. Underst var det en banderoll där man kunde få ett namn ingraverat, jag valde mitt födelsedatum, ty något lämpligt namn kunde jag för tillfället inte komma på.

 

Efter en stund av smärta upptäcker jag att den tatuerande mannen mitt emot mig inte var helt nykter vilket resulterade i att mitt födelsedatum blev fel. Helt plötsligt var jag bara fjorton år gammal. Jag påtalade det lilla skrivfelet och genast började mannen med den vassa tatueringsnålen att sudda och fylla i rätt datum, något som inte var helt smärtfritt.

Dessutom var den gula färgen giftig och min arm svullnade upp och nu såg den ut som Karl-Alfreds underarm. Nästa dag träffar jag kaptenen på båten: "Vad har hänt med dig då stackare" undrades. ”Jag har tatuerat mig”.

”Då e de ta mig fan inge synd om dig”.