… ett missljud i växellådan. Bilen gick kanonbra trots sin defekt. Jag hyrde garageplats på Rosengården som var ett fint pensionärshotell ägt av Stadsmissionen. Mekning var inte tillåten i garagen men det gjordes ändå, innanför stängda dörrar.
Garageporten bredvid min fick ofta rengöras med thinner då den hyresgästen idkade billackering i garaget. Vi blev ganska bra kompisar då vi ofta stötte på varandra vid garaget. Min garagegranne, som förresten var en kopia av den engelska komikern Tommy Cooper, hade en god vän som ofta dök upp vid garaget.
Då han hade hört talas om att jag ofta bytte bil anmälde han sitt intresse att köpa min VW 1600. Jag ville inte sälja bilen just nu sa jag varvid hans intresse ökade och han trumfade med. ”Om jag får köpa bilen av dig så kan du få handla på mitt företag till nettopris”.
Han var chef på en biltillbehörsfirma i Sätra och då erbjudandet kändes helt okej slog jag till. Följande dag skulle bilen levereras till Hökmossen där köparen bodde i en villa. Vi satte oss vid köksbordet och gick igenom alla papper när plötsligt bilen säger ifrån. Genom köksfönstret ser vi hu helljuset börjar att blinka. Det var förmodligen något elfel som så olägligt visade sig.
Det blir ingen affär, sa jag som inte ville lura på honom en konstig bil. Nu trodde han att hans kompis hade bjudit mer och att jag därför inte ville sälja bilen till honom. ”Jag ska ha bilen”, sade han med tydlig röst. ”Du har lovat mig.” Affären gjordes upp och några dagar senare var jag på hans firma för att hitta något jag ville köpa billigt.
Jag åkte hem med ett signalhorn som kunde spele "La Coca Ratcha". Jag hörde genom "Tommy Cooper" att bilen ganska snart fattat eld och brunnit upp.
Mer från Klassiker
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.