McLeods märkliga Bentleys

1934 knackade Kapten R.G McLeod på hos H.J. Mulliner, som var den största byggaren och leverantören av karosser till Bentley. Han visade upp sina egna ritningar på en mycket egensinnig kaross han ville ha byggd.

Att göra ritningar var inga stora problem på McLeod som var ingenjör, han hade kommit till England från Australien och hade som jobb att konstruera verktyg för främst flygplanstillverkning. Den karossritning han visade upp var allt annat än konventionell. Mulliner byggde svepande eleganta karosser med pondus i linjerna, här kom en australiensare och ville ha en kort stubbig och närmast fyrkantig kaross till sin nya Bentley...

Den skulle ha två dörrar med stora rutor, extremt tunna stolpar, ett fönster i takets främre del, inget bagageutrymme och ett hjul i varje hörn, inga karossöverhäng. Kunden är kung och McLeod fick som han ville, den egendomliga karossen byggdes på ett 3½-litres chassi med nummer B177AE.

McLeod var uppenbarligen så nöjd med sin skapelse att när Bentley kom med ett modernare chassi med större motor och overdrivelåda lyftes karossen över på ett kortat sådant, det hade chassinummer B142MR.

Så kom kriget och McLeod var fullt upptagen med att övervaka flygindustrin, och Mulliner producerade krigsmateriel.

Efter kriget chockerade Bentley sin omvärld med en ny modell som hade en egen standardkaross, helt i stål. Mk VI var den första bil från Rolls Royce/Bentley som kom komplett på detta sätt. Men den sålde långt mer än någon annan Bentleymodell hade gjort, 5 202 stycken Mk VI gjordes. Av dem levererades ett tusental som nakna chassin, för den som ville ha egen stil. Och 1947 knackade McLeod, numera major, på hos Mulliner igen, med en ny uppsättning ritningar under armen och ett par Citroënskärmar...

Karossen var snarlik den tidigare samma kantiga tak med stora rutor, men nu med ett bagageutrymme, och skärmarna knackades till med Citroënens som förebild. Detta blev B22AK.

Den verkar inte fallit honom i smaken för när Bentley Mk VI kom med större motor och förbättrat chassi så var McLeod tidigt framme och beställde #B50MD 1952. Mulliner byggde karossen och den blev ett märkligt mellanting mellan McLeods tidigare idéer och Mulliners egna design, fast något ihoptryckt, chassit kortades och överhängen minskades, dessutom försågs den med ett stort glastak.

Redan 1955 var det bilbytardags igen. Nu beställdes en större Bentley R-type Continental, #BC50D och återigen fick Mulliner uppdraget att modifiera den åt McLeod. Det blev en bryskt kuperad fastbackkaross, med en enorm och djärvt välvd bakruta, och även denna fick ett takfönster i perspex. God sikt var något McLeod uppskattade, inte alltid självklart på bilar vid denna tid annars.

BC50D brann upp 1960, så McLeod fick beställa en ny Bentley, en S2 Continental med chassinr. BC106AR. Vid den här tiden hade Mulliner helt absorberats av Rolls Royce och hade egentligen slutat med den här typen av specialjobb åt privatkunder. Men man gjorde ett undantag för den trogne och egensinnige major McLeod, han fick den sista specialkarossen från H.J Mulliner. En ganska standard Continental coupé, fast rejält rumphuggen på typiskt manér.

McLeods sista Bentley köptes 1964, men då Mulliner inte längre kunde ställa upp så vände han sig till FLM Panelcraft, en firma som annars snidade racerkarosser, byggde kombibilar av Aston Martins och liknande. Detta passade McLeod som kom dit med sin nya Bentley S3 coupe #BC38XC och ville ha den ombyggd efter eget huvud. Bakdelen höggs av och ersattes med en närmast fastbackliknande dito, stor bakruta och glastak fixades på plats på denna bil också.

Vid den här tidpunkten började det bli allt svårare att få sina fordon specialbyggda, de allra flesta karossmakare hade försvunnit, och McLeods nästa bil efter mer än 30 år med sina egenritade Bentleys, lär blivit en helt vanlig Mercedes...