Bild
Nästa artikel

Retromobile 2017 – bildspel!

16 februari 2017

Passande anländer vi till Rétromobile i en parisisk stadsbuss driven av en kraftig Hispano Suiza-dieselmotor byggd på licens i Frankrike av Renault.

Väl inne i Paris Expo möts vi av den något sorgsna uppsynen hos en Renault Viva Grand Sport av årgång 1936.

Peugeot 203 decapotable med runda kurvor inspirerade av 40-talets Detroitstil.

Emile Darl’mat var återförsäljare för Peugeot i Paris och han erbjöd egenutvecklade trimsatser och tillbehör. Denna 203:a har specialgrill och extra krom från hans sortiment och säkert också en trimsats.

I en Citroënmonter träffade vi på denna ytterst sällsynta transportbil byggd under kriget av Citroën på ”B11”-teknik.

En mycket elegantare skåpbil är denna Renault Juvaquattre med dekor för modehuset Nina Ricci. Formgivningen klart inspirerad av samtida Opel.

En pampigare Renault är denna orörda Viva Grand Sport Coupé från 1939. Den har åter fått se dagens ljus efter att ha stått undanställd i 50 år. Mycket stor sexcylindrig Renault, men inte störst 1939, det var snarlika Suprastella med rak åtta.

Framtidsstudie från Renault som ser ut att köras av rymdvarelser men det är stolens form med röda s-bälten som orsakar den illusionen.

Ytterligare en av Renaults framtidstudier som i likhet med de flesta av sitt slag är okörbar och kanske därför ser så arg ut.

Historiska avdelningen hos Daimler-Benz ställde ut denna Mercedes-Benz 540K Spezial Roadster, tyvärr i en missklädsam brun färg. Den bilen skall väl helst vara svart, vit, röd eller silverfärgad.

I klassisk silvermetallic står denna 300SL till salu hos en handlare. Tyvärr är f.n. alla garage fulla så vi kunde inte slå till.

Hos en annan handlare stod denna 600 Pullman. Inte heller här blev det affär. Även om vi kör ut en bil har vi inget garage stort nog och i ladan kan den ju inte stå.

Möbler i art deco eller kanske hellre art techno. Kontroversiellt hemma. I bakgrunden engelska Motor Sport’s monter. Detta månadsmagasin var på 50-talet först med radannonser för veteran- och vintagebilar. Legendarisk chefredaktör var i många år den något excentriske Bill Boddy.

Tre Ferrari ur bröderna Schlumpfs skandalomsusade samling. Denna är sedan länge av franska staten omvandlad till nationell egendom och kan beses i Nationella Bilmuseet i Mulhouse

Alltid lika tilltalande – panelen i Jaguar XK150.Becker Mexico är tidstypiskt tillbehör.

Oväntat i Paris; en Rover 14 Sports Saloon från 1936. Vita däcksidor var i England otänkbart. Den stod i franska Roverklubbens monter.

En oerhört vacker Jaguar XK120 Drophead Coupe fast vit ratt och vita däcksidor är tveksamt utanför USA och Rivieran.

En annan klassisk skönhet är Lancia Aurelia G.T. 2500 Convertible som bygdes i små serier under 1955-1958.

I Sverige ibland förlöjligad var Dyna Panhard men ändå en tekniskt avancerad bil med stark karaktär. Denna cabriolet stod hos den ena av de (minst) två Panhardslubbarna.

Liksom i England får man i Frankrike själv låta tillverka sina nummerplåtar. Även äldre typer är fortfarande tillåtna så man låta gör skyltar som passar bilens epok och form.

En stackars Lancia Flavia Coupe i ett bedrövligt skick, men det var ett skämt...

... för andra halvan av bilen var renoverad som reklam för en renoveringsateljé. Svårsåld...

En ädelsten bland tidiga M.G. – en PB med OHC-motor. Snarlik efterträdaren TA men nättare.

Ädlare än någon M.G. – här står en Aston-Martin och väntar på att bli bortsåld på Artcurials auktion. Typen är MK II 1.5 litre Tourer long chassis som tillverkade i 165 exemplar åren 1934 och 1935.

En Alfa-Romeo typ 1900 i sällskap med en Fiat Multipla tillverkad 1963.

Ännu en av dessa fantastiska franska lyxbilar från mellankrigstiden, en Delahaye 135 MS av årgång 1939. Karossmakare var Figoni & Falaschi, som i det mer återhållsamma England nedlåtande kallades Phony & Flashy.

En Ferrari som många minns – 250GT som var den första typen som i någon mening serieproducerades. De flesta var täckta men även ett antal cabrioleter tillverkades, denna 1960.

En fantastisk resevagn med plats för två och mycket bagage.

En ovanlig bil som visade sig vara en Lancia Augusta av en så tidig årsmodell som 1936. Att den var svåridentifierad berodde på att dess kaross moderniserats på1940-talet med ett kanske inte helt lyckat resultat.

En påminnelse om att Lamborghini började med traktorer, vissa Ferrariägare tycker att de skulle fortsatt med det.

Denna märkliga uppsyn hör till en elbil som konstruerades under kriget då bensin inte fanns att tillgå för privatpersoner.

Nu är de här, Citroën 2CV har hamnat i det fina sällskapet på Artcurials auktion. Dessa är inte vilka exemplar som helst utan kommer från de allra sista produktionsdagarna 1990 och har sparats sedan dess. Dollyn har gått 30km och Charleston 40km! De såldes för 42 912 resp 53 640 €.

När Citroën var en av de vanligaste bilarna på de franska vägarna ville många ha ett mer personligt exemplar. Flera mer eller mindre smakfulla tillbehör fanns att tillgå. Denna cabriolet från 1938 är ”individualiserad” vid karossverkstaden Emille Tonneline i Paris. En del gillar den, andra inte...

Cabrioletmodeller av DS var inte särskilt vanliga eftersom de var mycket dyra som nya. Därför är idag även vrak som detta eftertraktat trots att renoveringskostnaderna blir mycket höga. Denna 65:a klubbades på auktionen för 101 320 €.

Det tog tid, men japanska bilar accepteras nu som samlarbilar. Denna Honda S800 Coupé från 1967 platsar absolut idag som en klassiker.

I Frankrike och även England finns en fascination för tysk krigsmateriel från VK2. Här ett Zündapp KS750 sidovagnsekipage i tyska Afrikakårens sandgula färg. Nummerskylten är övertäckt – av taktiska skäl?

Startanvisningarna är noggrant återgivna – Zündappen måste alltså snapsas före start. Zündapp levererade 18 635 sidvagnsekipage till tyska krigsmakten och BMW 16 500. Båda ersattes mot slutet av kriget med VW Kübelwagen som var både billigare i tillverkning och mer användbar i fält.

En gammal bekant, den Delahaye 235 som 2015 figurerade på Rétromobile som en del av den uppmärksammade skrotsamlingen Baillon. Då gick den för 119 200€ och några renoveringsförsök har inte gjorts sedan dess.I år klubbades den för bara 83 440€. Intressant var att Artcurials uppskattade pris var detsamma som för två år sedan, nämligen 20-25 000€.

Den första typhistoriken om Ford Taunus har utkommit och den är på franska! Hoppas den översätts för Taunus var en bra bruksbil som många minns med glädje.

Är det en hel rad nya Dinky Toys i kartong? Ja, på ett sätt för de heter nu DANToys och är nyproduktion av franska Dinky Toys som många samlare håller högre än de engelska.

På hyllan för de kommersiella modellerna finns några original Dinky men de flesta är nytillverkade DANTOYS. Priserna är skapliga, men jag höll igen, jag vill inte köpa fler, mina hyllor är fulla.

Åh, dessa lockande gula förpackningar! Nej, nej, inget återfall. Nu köper jag bara 1/43 modeller av bilar jag har eller har haft, det räcker.

Samlandet i Frankrike är så stort att det finns kataloger över de 1/43-modeller som gjorts av en viss bil.

Många barn ville inte lämna LaJeepy’s monter med Jeep och LandRover i halvskala. De drivs av en encylindrig fyrtaktare på 6,2 hkr.

LandRover var ny i sortimentet. Alla modeller levereras färdigbyggda så pappa eller farfar behöver inte bekymra sig om komplicerade montage.

Några delar av loppistyp fanns men priserna är höga liksom monterhyrorna.

Påkostade historieböcker om exklusiva märken som går ned på detaljnivå är eftertraktade men priserna blir höga med de små upplagor det trots allt handlar om. Inte ovanligt att de kostar 80-200€.

Resterna av en s k voiturette – mycket litet fordon- från c:a 1900 av märket Clement som någon tidigt tagit vara på men som sedan skadades under kriget. Den bevarades ändå därför att den har motorfästen som tyder på en annan motor än den som märket brukade ha. Vilken motor det skulle vara har man ännu inte lyckats lista ut.

Förbluffande detaljrik historik var känd om denna bil från 1901. Den hette
Stirling Light Car och hade monterats i Skottland på licens från Clement Panhard och sedan sålts till en skotte som bodde i Sydafrika. Den hade på 1950-talet kommit tillbaka till Europa och körts London-Brighton några gånger.

Som gammal Rovervän kör jag en bild till på den ovanliga 14HP som retroaktivt kallas P1.

Här verklig fransk esoterika – en av sju DB som tävlade på LeMans 1959. Förare var Bernard Consten och Paul Armagnac och de hamnade på plats 11 totalt, inte dåligt med 744cc!

En vacker Simca Coupe 1200 S med Bertonekaross. Den introducerades 1967 i en då begränsad upplaga och nu firade Simcaklubben dess 50-årsjubileum. Den fanns dock kvar i programmet ända till 1971.

En Mazda RX7 i tävlingslook står snyggt utställd i den glasade gången mellan två paviljonger i Paris Expo Porte de Versailles.

Tidiga 2CV-skåp är sällsynta men här står ett i perfekt renoverat skick.

En av många 1/43-säljare. Varför han skriver hammare och skära i stället för €-tecknet är oklart, men någon sorts protest kan det vara.

En Mehari som brandbil i Champigné. Brandsoldater – les Pompiers – är mycket populära i Frankrike och deras utrustning hålls på hög putsnivå.

Vinbondens bil – en Citroën 11 Commerciale från 1939.

Emaljskyltar, rostig trampbil, läderplagg, allt hopklämt på en av de minsta säljrutor man kan hyra.

Bonnie&Clyde-inspirerad målning av B.Freudenthal som fanns att köpa som signerad reproduktion. Fascinerande motiv, kan bilen vara en Cord?

En vacker silverskulptur av Woolf Barnato’s Bentley, den han tävlade mot tåget.

En Morgan är en Morgan därför att den är oföränderlig. Här ett förnyelseförsök som inte känns helt rätt.

För den som vill ha allt är det inte fel med ett V12-block som vinställ. Pris 2900€ så förmodligen är det orenoverbart.

Fåtölj uppbyggd av jeepdunkar, kul men inte så bekväm kanske.

Fåtölj uppbyggd av jeepdunkar, kul men inte så bekväm kanske.

Gamla skjutdörrar kan öppnas för att visa Bugattin – men den är målad på väggen, ser mycket illusoriskt ut.

Finansjonglörerna har hittat en ny marknad.

Hondas mittmotorbil NSX fanns åren 1990-2005. Efter ett tioårigt uppehåll kom en ny version, här är båda utställda.

Den första version NSX fick tidigt klassikerstatus och är mycket eftersökt idag.

Honda visade en formulamotor med topplocket avlyft. Vad säger att kolvarna måste vara runda? Ventiler i rad ger bättre fyllning.

En tidig Range-Rover som renoverats minutiöst av fabriken. Den modellen är mycket spartansk och bruksig jämfört med nyare årgångar.

En fransk Talbot av ädlare slag. Det känns som den alltid är med på Rétromobile.

Professor Porsches inflytande var så stort att många tillvekare kom att bygga bilar med motorn bak, så också Daimler-Benz. Detta är deras första seriebil med svansmotor, 130H (W23) som tillverkades 1934-1936. Viktfördelningen var 35/65, otäcka vägegenskaper alltså.

Ännu en äkta Talbot , här av årgång 1958. Resan utför hade börjat, den var försedd med BMW:s i och för sig goda V8, men värre skulle det bli. Simca köpte 1958 märket och sålde kvarvarande bilar som Simca-Talbot. De tog slut 1959. Tjugo år senare döptes Simcas bilar om till Talbot och sedan var det snart slut med det också.

Det finns tvp Panhard-klubbar och de brukar stå långt från varandra som möjligt. I år råkade båda ställa ut Dyna cabriolet, endast färgen skilde.

Dyna-Panhard är en sympatisk bil som man bara kan gilla.

Bilden är tagen tidigt första dagen då det ännu är luftigt mellan montrarna, Publiktillströmningen ökar hela tiden och i veckoslutet är det trångt.

Bugatti har alltid ett konstverk under huven.

Simca som woody, original eller ej är svårt att veta med elegant är den.

En superovanlig Nash, en Ambassador Suburban som 1947 bara tillverkades i 595 exemplar och var årets dyraste Nash.

Här en handgjord modell av ett vrak – känns faktiskt som mera konst än ett vrak i skala 1:1. Vraket var en gång en Talbot-Lago SS Goutrer d’Eau , kaross Figoni et Falashi.

Vi går en sista gång förbi Renault Viva 1934 men den ser fortfarande lika sorgsen ut.

Auktionen är slut och de sålda bilarna har forslats i väg till nya garage. Farväl Retromobile för den här gången.