Den här artikeln är exklusiv för Premium-medlemmar och tidningsprenumeranter på Klassiker, men den är tillfälligt upplåst för att alla ska kunna läsa. Klassiker storsatsar för att ge våra läsare tillgång till tester, reportage och inspiration i digital form.
Det är enkelt och smidigt att bli Premium-medlem – klicka här för att komma igång och få tillgång direkt!
Visst är det märkligt att när man söker en bra billig bil då finns de aldrig. Annars hittar man dem överallt. Vi behövde en billig extrabil, något att använda medan motorproblemen med ”nya” Jeep Cherokeen undersöktes och åtgärdades. Gärna med klassikerkänsla. Men trots idoga sökningar dök inget lämpligt upp. Inte förrän det plötsligt ringde: ”Du behöver ju en bil, köp röda niohundran, den ska iväg.” Birger Granlis röst i telefonen lät övertygande och visst jag hade ju både sett bilen och jag känner Birger väl. Saaben hade under ett år tjänat som extrabil åt en släkting och nu skulle den tydligen säljas.
The deal is done! Och jag som egentligen gjort slut med Saab köpte nu en utan att ens tänka mig för. Nya vinterdäck med knappt 200 körda mil avväpnade mig totalt. Och faktiskt, Saab 900 är ju en riktig klassiker med attityd. Tänk så enkelt det är ibland.
Vad har jag nu dragit på mig? En 900i från 1990 var ju lite av en folkhemsfavorit precis som Volvo 240. Jag har ägt några men de har alla haft turbo. Men även utan stressfläkt är de trevliga.
Bilen ser verkligen fin ut. Drygt 20 000 mil, blank och utan tillstymmelse till rost. Bara två tidigare ägare och överlag välvårdad. Vi har redan döpt den till Rödingen och min fru Berit har noterat en lågt hängande tempmätarnål med tillhörande seghet att få upp värmen i kupén samt dåliga torkarblad.
Vi tar väl in den i verkstan och kollar över den med lite kärlek och handpåläggning. Nu ska vi se till att göra Rödingen driftsäker!
Svårighetsgrad: 2/5
Diska kylsystemet är i regel mycket belönande med bättre värme, stabilare temp på motorn och mindre risk för varmgång.
Material och verkltyg: Maskindiskmedel, glykol och en ny termostat.
1. Utanför verkstadsportarna ger jag 900:an en snabbtvätt. Den är egentligen inte direkt skitig. Det sista Birger gjorde innan pengar och papper bytte ägare var att ge den lite puts. Tänk om fler kunde vara så seriösa när de säljer en bil.
2. Motorutymmet bär spår av mil men är ändå inte så där skitigt och solkigt som många bilar blir utan kärlek. Den har skötts om.
3. Avfettningsmedlet från macken övergav jag för många år sedan, det funkar ungefär lika bra som Yes diskmedel. I fackhandeln köper jag bättre ammunition som biter så mycket bättre.
4. Handsprutan som man pumpar upp tryck i funkar kalas. Den sprutar jag även varmvatten med de gånger som jag bara tvättar lite och inte vill blöta ner allt. Jag duschar på rejält med rengöringsmedel och låter det dra många minuter och går på nåt varv till på duktigt smutsiga delar.
5. Det finns några ställen som inte mår så där jättebra av vatten. Luftfiltrets insugstratt är ett typiskt sådant ställe där man ska undvika att spola in vatten.
6. Sedan är det bara att gå på med högtrycket. Jag är rätt skoningslös och undviker egentligen bara fördelaren, det hamnar vatten i den ändå. Eventuella fuktbekymmer borde visa sig nu och inte på en regnig landsväg.
7. Oj! Det fanns visst en juvel under all skit. Motorutrymmet blir verkligen som nytt och hädanefter kommer det att kännas riktigt kul att lyfta på huven.
8. Givetvis startar inte motorn efter tvätten. Oavsett hur försiktig man är så brukar fukten smyga sig in i fördelarlocket. Luftmunstycket torkar ut fukten i ett nafs och sedan startar den direkt.
9. Jag tappar ur glykolen för att kunna byta termostat och nu får jag första hinten om varför det är dålig värme. Kylvätskan är allt annat än glykolfärgad, kan inte vara bytt på länge. Här måste det till en invändig tvätt av kylsystemet.
10. Maskindiskmedel klår mackens kylarrensning med hästlängder och är flerdubbelt så billigt och effektivt. Jag stoppar ned två tabletter i en kanna med hett vatten.
11. Jag rör sedan omsorgsfullt om brygden för att få maskindiskmedlet att lösa upp sig helt. Innan jag häller i blandningen i motorn har jag sköljt ur kvarvarande glykol med vanligt vatten genom att varmköra motorn.
12. Jag fyller på och tömmer ur flera gånger. Sedan tömmer jag kannan med diskmaskinsmedlet i expansionskärlet och efterfyller på nytt med vanligt vatten.
13. Jag kör tills termostaten öppnar. Det är i vanliga fall lätt konstaterat genom att känna på övre kylarslangen, den blir varm när termostaten öppnar. Men här får jag även en visuell check då kvarvarande vatten i kylarens lameller från motortvätten ångar bort.
14. När termostaten öppnat och systemet luftats ur så sätter jag på locket och tar ut bilen på en rejäl sväng. Jag brukar försöka köra motorn ungefär lika länge som diskmaskinens program. Alltså ungefär en 30-45 minuter. Det som sedan kommer ur kylsystemet liknar blaskigt kaffe så visst gör maskindiskmedlet nytta.
15. Nu sköljer jag igenom systemet flera gånger genom att fylla upp med rent vatten. Starta och köra motorn tills termostaten öppnar. Tappa ur och repetera så pass många gånger tills vattnet som tappas ur kylaren är lika rent som det jag häller i.
16. Byte av termostat på en Saab 900 är busenkelt. Den sitter under ett lock med två skruvar. Tar man bara bort elshunten som sitter ovanför detta lock är man där direkt. Bytet tar inte ens 10 minuter.
17. När termostaten är bytt och skruvar dragna är det bara att fylla på glykol. Instruktionsboken säger att kylsystemets totala rymd är 10 liter. Då ska jag alltså hälla i fem liter ren glykol för att få ett fryskydd som klarar -40 grader.
18. Cleveland, vår senaste familjemedlem, är redan en genuin verkstadshund men tycker givetvis att husse är öken som bara skruvar. Men Saabens bagageutrymme är ändå rätt mysigt att moja ner sig. Men du husse, en filt hade ju varit kalas.
19. Jag öppnar luftnippeln på termostathuset och kör upp motorn i temp. Just att det finns en luftnippel gör det busenkelt att få ur all luft ur systemet som annars gärna lägger sig under termostaten och på så sätt kan störa dess funktion att inte kunna öppna.
20. Man varmkör alltid med avtaget lock. Efter att jag konstaterat att termostaten öppnat och all luft bubblat ur expansionskärlet så fyller jag upp till maxgräns.
21. På macken finns i regel en glykolprovare att låna. Det är viktigt att verkligen kontrollera hur låg fryspunkt du har på din motor. När en motor fryser så försvinner först värmen, sedan om du har otur, skjuter du sönder en slang. Det händer förstås den natten när det är som kallast.
22. Ett omedelbart konstaterande är att tempmätaren nu går upp på normal och att det blir varmt i kupen. Bra! Då fortsätter jag med ett oljebyte medan motorn är varm. Oljefiltret sitter lite trångt under insuget och ett smidigt oljefilterverktyg är nästan ett krav.
23. Jag drar lite olja på gummipackningen på filtret. Det gör att man enkelt kan dra fast filtret. Med en torr packning så nyper gummit fast och har du otur kan filtret lossna och motorn tömmas på olja.
Saaben är smart utrustad med en oljesticka för kontroll av växellådans oljemängd. Suveränt enkelt att kontrollera rätt nivå med anda ord.
25. Två deciliter vill växellådan ha innan maxnivå nås. Inte direkt oroväckande och det är ju lätt att ha koll men lådan ska inte ”ta olja” för då är det ett läckage. Packboxar vid drivaxlar eller locket i framkant? Jag kommer givetvis att kontrollera vad som händer med nivån nu när bilen körs varje dag.
26. Luftfilter? Inte katstrofsmutsigt men jag byter det eftersom jag ändå har ett nytt. Det är alltid bra att ”nollställa” en bil efter inköp.
27. Motorns aggregatremmar är däremot en katastrof. Utan att ens plocka loss dem har jag sett hur dåliga de är.
28. Remmarnas placering bakom motorn längst ner intill topedväggen kan avskräcka även en van mekaniker. Men det är faktiskt inte så bökigt att komma åt.
29. Dessutom är både generator och servopump utrustade med gängad spännare så man slipper hålla på och bända och sträcka.
30. Frågan är om inte dessa remmar varit med från fabrik. Alla tre är i samma dåliga kondition. Efter en ljuscheck, båda parkeringsljusen fram behövde nya lampor, så är Rödingen nu klar och redo att förgylla gatubilden!
Den här artikeln är exklusiv för Premium-medlemmar och tidningsprenumeranter på Klassiker, men den är tillfälligt upplåst för att alla ska kunna läsa. Klassiker storsatsar för att ge våra läsare tillgång till tester, reportage och inspiration i digital form.
Det är enkelt och smidigt att bli Premium-medlem – klicka här för att komma igång och få tillgång direkt!
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.