General Knas tänker om – flera gånger

Minuten efter att vi tilldelats 15 000 kronor i ett diskret kuvert har vi till skillnad från Lag Iréne Panik ingen som helst strategi klar. Calle börjar flacka med blicken och söka i sitt digra inre arkiv av motorintryck. Lennart lossar förtöjningen till Moder Jord och driver iväg mellan himlakropparna.

Femton tusen! Och vi får köpa vad vi vill?! Dödläget bryts när laget unisont griper efter första bästa dator – skjortärmar kavlas upp och kännarblick anläggs, ty här ska jäklar anåda blocksurfas!

 

Ett antal timmars arbetstid läggs omgående på att gräva igenom Blocket efter annonser på bilar byggda innan 1986. Toyota Celica, Matra Bagheera, Lancia Beta, Porsche 924. Förslagen haglar. Det är otroligt hur mycket bil som kan köpas för dessa 15 000 om man kisar lite bakom dataskärmen. Det är också otroligt hur dålig en bil kan bli på bara 25 år. Kanske mest häpnadsväckande är att en Porsche 911 som utannonserats för 10 000 kronor visar sig kosta 100 000 kronor (budstart) eller att 5 000 mil blixtsnabbt kan förvandlas till 50 000 mil över telefon. Och vem bestämde att Sverige skulle vara ett avlångt land? Fruktansvärt opraktiskt.

 

Dagarna går och det blir allt glesare mellan förslagen. Snart återstår bara nyinkomna annonser och sedelbunten börjar bränna som en mindre klump plutonium i kuvertet. Calle får något vilt i blicken och börjar i tysthet upparbeta en smått obehaglig entusiasm inför en Mazda 626 med plastflärpar på skärmarna. Den entusiasmen tar vi andra ur honom. Strategin, om vi någonsin haft en sådan, ser ut att fallera. Blocket som den eviga källan till livets goda verkar ha sinat.

 

Så, en dag dyker en annons upp i rutan som vänder allt på ända. Lennart är sedan länge sönderargumenterad och Calle befinner sig på behörigt avstånd i Lissabon.

Med all eventuell opposition eliminerad får en lika omöjlig som hårt förträngd barndomsförälskelse fritt spelrum att härja på botten av min själ: Michelle Mouton, 80-talets otvetydigt vackraste rallyförarinna är inburad i ett slitet förortsgarage och väntar på sin räddare (jag). Eller åtminstone hennes bil är inburad. Eller, i ärlighetens namn – nästan hennes bil.

 

Audi Coupé GT 1984: Stor? Tillräckligt för att man ska kunna visa diabilder i bagaget! Liten? Skojar du – provsitt baksätet om du törs. Bortglömd? Verkligen, GT har alltid stått i skuggan av sitt fyrhjulsdrivna syskon. Sportig? Skojar du – kolla strajpsen! Klockrent, den tar vi sa polisen, vilket knappast uttalas för första gången om just det här exemplaret.

 

Text Jon Remmers