Motorbyte i Rovern

Med donatormotorn levererad till verkstaden och placerad på en lastpall bredvid Lag Iréne Paniks Rover 3500 Vanden Plas är det bara att sätta igång med själva bytet.

Först lyfts förgasare och insug av från originalmotorn. Vår bil har den sista generationens SU-förgasare – en ytterst avancerad sak med elektroniskt reglerad choke som enligt ryktet gärna krånglar. Men eftersom arrangemanget just nu verkar okej placeras allt på vindrutan, med så få kablar, slangar och vajrar som möjligt losskopplade. Genom hela operationen är huvudspåret att röra så lite som det bara går. If it ain’t broke – don´t fix it!

Sedan lyfts motorn ur och placeras bredvid vår nya kraftkälla. De ser väldigt kompatibla ut. Enda synliga skillnaden är att fläktfästet på vattenpumpens remskiva på den nya motorn har kapats bort och därför kan originalfläkten inte flyttas över utan ett pumpbyte. Och de långa pinnbultar som håller den på plats är ökända för att gå av när man försöker lossa dem och därför får pumpen sitta kvar. Det får bli en eldriven fläkt istället.

Efter att generator och lite annat flyttats över från den gamla till den ”nya” motorn och just ska lyftas i upptäcks att den utgående axelns utseende skiljer mellan motorerna. När den ”nya” motorn skulle monteras i en Land Rover har tydligen axeln kapats och försetts med en adapter som inte passar ihop med vår växellåda.

Men det hela löses genom att svarva till en ny bussning till den kapade axeln så att den trots allt går att få ihop med växellådans axel.

Dag två lyfts motorn med sina aggregat på plats igen och förvånande nog passar allt ihop som legobitar och snart är det dags för provstart.

Den startar på första och låter friskt och fint! Vilket muller!

Enda smolket i bägaren är att vattenpumpen på den ”nya” motorn låter lite skumt. Det var ju en chansning att inte byta den men den glappar inte i alla fall inte och håller tätt. Kanske slutar den låta när motorn får köras lite.

Vi håller tummarna!

 

Av Carl Legelius
Foto Sofia Edwardsson