Tjorven: Köp ett stycke postindustriell historia!

Den svenska statens olika verksamheter växte så det knakade på 1960-talet. När Posten behövde nya brevbärarbilar tyckte man inte att bilindustrin kunde erbjuda det man ville ha: En bil med automatlåda, rejäl markfrigång, skjutdörrar och god runtomsikt. Högerstyrd förstås. Kalmar Verkstads AB tillverkade ju perrongtruckar, varför skulle de inte kunna bygga bilar? Dessutom ägdes lokomotiv- och järnvägsvagnstillverkaren till 75 procent av statliga SJ. En serie med 19 provvagnar tillverkades för hand. Chassi och motor lånades från Daf med den steglösa Variomaticdriften och karosserna i plåt popnitades och svetsades ihop. 

Och det blev succé eller?

Nej. Utseendet på Plåttjorven blev något dystert och påminde om de där perrongtruckarna som också byggdes i Kalmar. Brevbärarna som fick testa den klagade på att den var motorsvag och dragig, de kallade den till och med för leksaksbil. Kritiken bet inte på beslutsfattarna, det blev en första beställning på 1 000 bilar.

Produktionsbilarna blev lite lättare och motorstarkare. Formerna till karossen i glasfiberarmerad plast finslipades av industridesignern Rune Monö, stilen blev mer lättsam men ändå mycket funktionsinriktad. Kanske är karossen det bästa med Tjorven. Den har en omedelbart igenkännbar stringent form toppat med en front som man blir glad av.

Mekaniken med en tvåcylindrig luftkyld boxermotor och Variomatic-transmission kom från Daf 44. På köpet blev KVAB storkund hos Daf och därför tog det statsägda företaget senare också över importen av bilmärket. KVAB fick genom Daf-verksamheten ett rikstäckande nät som 1969 var tänkt att omfatta ett 80-tal återförsäljare och 200 verkstäder.

Och nu gick det bra?

I både nyhetstidningar och motorpress kunde man läsa positiva rapporter. Vi Bilägare skrev 1970: ”Nu kommer Tjorven på bred front”. På ett par år ökade personalen från 350 till 850 anställda.

Tjorven skulle exporteras och tas fram i nya versioner: handikappbil, femsitsig kombi, pickup och en eldriven modell. KVAB:s redan yviga produktion skulle breddas än mer: en revolutionerande tung lastbil med dörren i fronten konstruerades och ett dotterbolag bildades för att tillverka parkeringshissar enligt paternosterprincipen. Det fanns till och med planer på en liten folkbil. Företagets omsättning steg och man planerade för en ny stor fabriksbyggnad. 

Varför heter den Tjorven?

Modellnamnet var egentligen KVD 440 och KVD 441, där KV stod för Kalmar Verkstad, D:et för Daf och 44 för motor- och chassitypen. Postens version hette 440 och har bara en förarstol och en hoppfällbar pall. KVD 441 som såldes till privata kunder hade en riktig passagerarstol.

Smeknamnet Tjorven satte sig tidigt och kom från tv-serien och filmerna om skärgårdsön Saltkråkan skrivna av Astrid Lindgren och författaren gav sin tillåtelse att använda namnet. Som ersättning fick hon en Daf 44 som skulle ges till ett av hennes barnbarn! Serietillverkningen började hösten 1968. Bilbyggarna var till stor del arbetare som tidigare gjort tändstickor i samma fabrikslokal i Kalmar.

Karossen gjordes hantverksmässigt. Plasten sprutades i formar och luftbubblorna rollades ut för hand innan plasten härdat. Hål för strålkastare och andra detaljer skars ur för hand. Karossen monterades ihop med en galvaniserad lådbalkskonstruktion och drivlinan från Daf. 

Hur är den att köra då?

Vi kan börja med sittställningen. Du kliver i princip rakt in och hamnar i upprätt sittposition med en desto mer liggande bussliknande ratt framför dig. Innan du vrider om tändningsnyckeln så drar du ut choken, kontrollerar att handbromsen är åtdragen och lägger i växelväljarspaken. På grund av slungkopplingen är det bäst att starta med växeln i.

Den tvåcylindriga luftkylda boxermotorn har ett karakteristiskt ljud som ökar med varvtalet vid acceleration. Tricket är att gasa till rejält och sedan släppa av med viss finess, då sjunker varvtalet. Utväxlingen sker i princip steglöst med hjälp av två kilformade remmar av textilarmerat gummi som löper mellan två remhjul.

En särskild knapp på instrumentpanelen ger en viss motorbroms vid uppsläppt gas­pedal. Även om du sitter bra och har en fantastisk runtomsikt så kan det snart börja värka i högerfoten. Pedalställets utformning kräver en viss tillvänjning och taktik. Det här är definitivt en annorlunda körupplevelse.

Och den gillade brevbärarna?

Det blev en kritikstorm. ”Vi cyklar hellre” löd en rubrik i tidningen Arbetet. Alla ville kanske inte heller ta till sig den speciella körtekniken och delvis på grund av det så blev det många garantireparationer på motorerna. KVAB lyssnade på kritiken, kupévärmare, innertak och 12-volts elsystem infördes. Men det hjälpte inte.

Brevbärare varnade till och med sina danska kolleger när de var på besök i Sverige för att testa Tjorven. Postverk i våra nordiska grannländer köpte Tjorven men en del av de storstilade exportplanerna kom av sig. I stället blev det friställningar och produktionsneddragningar.

Bara något år efter att ordet ”succé” flitigt använts i nyhets­artiklar så var det nu ett ”fiasko”. När tongångarna var som mest positiva talades det om en tillverkning på 2 000 per år, i slutändan blev det totalt cirka 2 200 exemplar byggda.

Men jag gillar inte post, det är bara räkningar!

Då finns ju KVD 441 Tjorven – den civila paketvagns­versionen som gjordes i flera färger. Även den är högerstyrd och har samma mellanruta och ett 2,5 kubikmeter stort lastutrymme. Med en Tjorven kan du få med dig allt du ser på veteranbilsmarknaden!

I KVAB:s marknads­föring jobbade man hårt för småföretagare att köpa Tjorven som distributionsbil. Det var inte så många som nappade, den var lite för bullrig och långsam.

Kanske hade Tjorven kombi varit lättare att sälja om den kommit i serieproduktion, nu blev det bara prototyper. Den hade fällbart baksäte och passagerarsäte, var vänsterstyrd och en 1,1 liter stor vätskekyld fyrcylindrig motor på 50 hk. 

Jag vill ha en men jag kan inte svetsa!

Tjorven är förmodligen en av mycket få bilar som går att helrenovera utan rostlagning. Det är möjligen någon chassidel som fjäderkopparna i bakvagnen som kan behöva svetsas. Det finns fortfarande bilar som varit stående i många år att rädda. Det behöver inte kosta så mycket, kanske 15 000 – 20 000 kronor.

I arbetsinsats går det att jämföra med en mopedrenovering, något som i bästa fall bara kräver några helger. Standardfelen som behöver lösas för att få ett objekt igenom besiktningen är belysningen, bromsarna och kopplingen.

Elsystemet är enkelt, bromsarna hydrauliska med trummor och även om man behöver ta ur motorn för att byta koppling så är det inte särskilt svårt. Drivremmarna behöver du inte oroa dig för, de finns att köpa och behöver inte bytas i förebyggande syfte. 

Går de att få tag i då?

Trots att så få byggdes så har Tjorven synts strösslade runt om i Sverige som ett slags extrastora trädgårdstomtar. Med plastkaross och udda utseende kunde de användas som en billig stationär reklampelare för många lokala företag. Men tänk efter – när såg du en sådan sist? De senaste tio åren har det hänt något. 

Fredrik Nilsson som äger bilen i den här guiden är en av entusiasterna som bidragit till Tjorvens ändrade status. Han startade 2008 ett internetforum och sedan en Facebookgrupp för bilen. Den andra lägerelden är Jimi Esséns café och museum i småländska Rockneby som öppnade 2016. Nu finns inte bara en samlingspunkt för alla möjliga och även omöjliga versioner av Tjorven. Med hans drivkraft har många av de där trädgårdstomtarna börjat röra på sig. Fredrik och Jimi är inte längre ensamma om sin passion. Nästa sommar planeras till och med för en exklusiv träff för Tjorvenbilar i Rockneby. 

Rivalerna: Då och nu

Volkswagen Typ 147 Fridolin

Den västtyska posten behövde en bil och Volkswagen kokade ihop lösningen med saker från hyllan. Motor och transmission kom från Bubblan, chassit från Karmann-Ghia, karossens bakända från Folkabussen Typ 2, strålkastare och delar av fronten från Typ 3. Fridolin var högerstyrd och hade skjutdörrar. Mellan 1964 och 1974 tillverkades 6 000 exemplar

Jeep DJ

På 1950-talet beställde den amerikanska posten en specialbyggd bil för sina behov. Jeep DJ eller Dispatcher hade skjutdörrar och var en tvåhjulsdriven och högerstyrd version av Jeep CJ. På 1970-talet tillverkades också en eldriven bakhjulsdriven postjeep kallad Electruck. De sista Jeep DJ tillverkades 1984. 

Morris J-type

Med sin Forward Control-kaross och skjutdörrar var J-Type en idealisk postbil för Royal Mail som köpte ett stort antal exemplar. I Storbritannien var den även vanlig som glassbil eller för mjölktransporter. Mellan 1949 och 1961 ska drygt
48 000 exemplar ha tillverkats. 

Glöm inte heller

Volvo Duett, Saab 95, Ford Transit, Opel Kadett D och E...

Detta har hänt

1964 Statliga Kalmar Verkstad, KVAB och Poststyrelsen startar ett sam­arbete för att konstruera en bil. En serie på 19 provvagnar med svetsad och popnitad kaross i plåt tillverkas för hand. Chassi och motor tas från Daf. Posten testar tio av bilarna i provserien. 

1967 KVAB får en order på 1 000 bilar från Posten, 280 exemplar ska levereras per år. 

1968 Den 1 juli presenteras produktionsbilen som har kaross i glasfiberarmerad plast och motor från Daf 44. Tillverkningen startar. 

1969 I oktober visas två nya modeller. Tjorven Kombi är en femsitsig vänsterstyrd personbil som har en kraftigare fyrcylindrig vätskekyld Renaultmotor – och grill i fronten. Tjorven Last har ett 30 cm förlängt lastutrymme och dörrar med gångjärn. Produktionen är tänkt att starta sommaren 1970 men blir aldrig av. 

1970 Flera detaljändringar: 6-volts elsystem ändras till 12-volt, 2-krets bromssystem införs. Stötfångarna i glasfiber ersätts av dito i aluminium. Kupén får innertak och pedalstället ändras. Under produktionsåret kommer också en ny instrumentpanel och en tvådelad baklucka, med den ändras också bakljusen som blir stående. 

1971 AGA-ägda Tudor och KVAB presenterar ett projekt med en eldriven version, ett av flera liknande projekt. Krisen för KVAB blir akut och tillverkningen av Tjorven läggs ner.

1972 Fortfarande finns 225 bilar kvar i lager. En del av dem säljs ut till kraftigt rabatterat pris. De sista bilarna sätts samman av Postens verkstäder i Ulvsunda i Solna. Det finns bilar som togs i trafik så sent som 1975.