”En sextondörrars amfibie-Volvo med ångdrift”

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.

Det plingade till i datorn. En kollega på en annan biltidning frågade: Stämde det att fem breddade Volvo Amazon med V8 exporterats till USA? Även om jag skriver mycket om Volvo så är jag en ganska ofrivillig expert när jag får specifika frågor om till exempel årsmodellsändringar.

Jag vill helst inte ge något utlåtande utan att ha kollat skriftliga källor. Men på frågan om V8-Amazonerna vågade jag svara direkt att så inte var fallet. Däremot så arbetade Volvo med en  Amazon som kunde ha fått V8 och fem sådana motorer och en prototyp ska ha byggts. När jag ägde en av de få Volvo 165 som faktiskt tillverkats i en fabrik – Yngve Nilssons karosserifabrik – så fick jag ofta höra att ett 20-tal 165:or tillverkats av Volvo. Det är tyvärr inte sant.

Ett par dagar efter frågan om V8:orna så kom ett e-postmeddelande: Vilka var skillnaderna mellan Volvo 145 Express och 245 Express? Jag var på väg att skriva att skillnaden var att den andra inte fanns, men hejdade mig och skrev istället ett långt svar om den ganska okända modellen 245 Varuvagn som fanns med höjt tak från årsmodell 1979. Var det inte den e-postskrivaren tänkte på? Svaret kom snabbt: ”Vad är det då som står på gården?”, han hade ju en 245:a med 145 Express speciella tak som är höjt efter B-stolpen.

En svensk biltillverkare och Sveriges mest sålda bilmärke, det är nog ur engagemanget för Volvo som många av historierna bottnar. Som i en viskningslek blir fem motorer snart fem bilar. Men en stor källa till myter av typen Volvobilar med tre hjul, tolv cylindrar och sänkt tak byggd i fem exemplar är nog ändå tillverkaren själv! På 1930-talet kunde Volvo tillgodose nästan vilka krav som helst.

I leveranslistan för PV36 Carioca finns det enstaka exemplar där kunden beställt vit ratt, klädhängare eller tvåtonslackering – allt gick att ordna. Riktigt så enkelt var det inte på 1980-talet, men om köparen var den belgiska staten så kunde Volvo specialtillverka 20 exemplar av 240 Turbo i fabriken i Gent som årsmodell 1986. Det trots att inga 240 byggts alls i Belgien sedan 1984 och att Turbomodellen lagts ner året före.

Ett annat mytiskt Volvodjur är tredörrarsbilarna, med en dörr på ena karosssidan och två på den andra. Det måste ha varit en fabel har jag tänkt tills jag läste det knastertorra pressmeddelandet från Volvo 1969 där man presenterade en tredörrars Volvo 140-serie för handikapputbildning. Volvo har också sålt prototyper och försöksbilar byggda i ett exemplar till privatpersoner. Lika jobbigt som det är att avfärda något som en myt, lika roligt är det att upptäcka de där bilarna som faktiskt var riktiga Volvoprototyper.

Som när jag fick berätta för den nuvarande ägaren av en Volvo 262C att hans bil använts i ett projekt för att ta fram en sportig versionen av coupén som skulle heta 242 GTC. Eller när jag fick bilder på en 145 Transfer, en förlängd försöksbil som föregick 245 Transfer. Även den hamnade i privat ägo och väckte stor uppmärksamhet. Ända in på 1990-talet såldes enhörningar till privatpersoner. I juni 1991 registrerades en Volvo 850 med gasturbin och elmotor.

När den ifjol skulle säljas på auktion av Bonhams ställde jag frågor om den unika hybridbilen till en Volvomedarbetare. Jag blev direkt avfärdad – någon sådan hade aldrig byggts av Volvo. Men efter lite mer luskande så kunde jag förbise det förnekandet. Det var en prototyp som tagits fram av ett dotterbolag till Volvo Flygmotor och bilen fanns omnämnd i företagets interntidning. Säkrast är att vara ödmjuk inför påståenden om exempelvis en sextondörrars amfibie-Volvo med ångdrift såld till malaysiska regeringen, men jag vill helst se någon form av dokumentation innan jag skriver att den faktiskt har byggts.