”Här var det alltså hot rod på riktigt, byggd under 1940- och 50-talet”

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.

Jag mötte Hasse Backman första gången för drygt 25 år sedan. Hasse var en lokal motorlegend, en man född med bensin i blodet Han hade varit verksam på sin fars Nynäsmack i Alby ett par mil utanför Ånge ända sedan starten 1950. Jag hade alltså både läst och hört talas om Hasse Backman och vårt möte kom till av en ren slump.

Jag och min hustru Berit var ute på premiärtur med min nyrenoverade Willys Jeep CJ-3 och skulle lämna över en tackgåva till kompisen Martin för hjälp med hämtning av Jeepen. Martin nämnde då att hans granne sedan många år hade en Dodge 1928 ståendes i ett skjul på sin gård.

Nyfikenheten väcktes och fem minuter senare hade vi blivit presenterade för en kavajklädd vithårig herre som blev lyrisk över att få besök – och åsynen av min Jeep!

Huset som Hasse kom ut från hade nog sett sina bästa dagar men det som verkligen fångade mitt intresse var den gamla bensinmacken i samma skick som huset – komplett med sina två bensinpumpar och parkerade bilar. Det var ett sådant där ställe som alla vi bilintresserade drömmer om att hitta och här skulle det alltså dessutom finnas en 20-tals Dodge!

Hasse berättade stolt, medan han baxade upp portarna till skjulet där Dodgen stod, att bilen och han var jämngamla och att han fått den samma år som han själv föddes – 1928! Hasses pappa ska ha menat att dagen då Hasse tog körkort så skulle han ha en lämplig gammal bil att köra med – därför sparades Dodgen. Helt sant eller inte, klart är att Hasse startade tidigt med förbättringar på bilen och att den följde honom genom hela hans liv.

Ivrigt berättade Hasse hur han jobbat med att få sidsexan att gå bättre med det hemmabyggda insuget som kröntes av en stående Weber IDA48. Han hade även konstruerat ett eget extraktorgrenrör och en justerbar ljuddämpare som han sökt patent på! Ventilplanet på den raka sidsexan var sänkt, förklarade Hasse som om det handlat om något så enkelt som att jacka kolven på en moppe. Högre kompression var viktigt och den hemmaslipade kamaxeln drev fördelaren från en Mercedes Benz 190.

Här var det alltså hot rod på riktigt, byggd under 1940- och 50-tal. Att det inte var en Ford- 32 med V8 som ”alla andra” hade, utan en Dodge med trimmad raksexa gjorde allt ännu fränare. Jösses!

Det var mycket att ta in på en gång men Hasse fortsatte berätta om motortrimningen som om det var den självklaraste saken i världen och han verkade fortfarande direkt irriterad på reservdelskillen i Sundsvall, som i princip vägrat sälja brytarspetsar till Bosch-fördelaren som ersatt den tidigare testade Scintilla-magneten. Svaret att delarna till en Mercedes inte skulle passa i en Dodge från 1928 hade Hasse upplevt som rent av oförskämt och svarat: ”Det är märkligt eftersom bilen står på tomgång här utanför.”

Vi blev kvar i timmar. Hasse hade en enorm skattkista av historier att ösa ur och roat berikades vi med berättelserna hur det sladdats på grusvägar och hur det hade varit bråttom till bland annat veterinären i Bräcke när hunden blivit sjuk. Med ombyggd fjädring och med luftdämpare på fram­axeln gick det enkelt åka 160 km/h med Dodgen enligt Hasse – och detta på träekerhjul och smala diagonaldäck.

Det handlade inte direkt om att tävla. Nej mer att kunna åka fortare än alla andra på landsväg. Lite av civil olydnad, att få reta ”länsman” i en tid då den fria farten fortfarande rådde utanför tätorter i Sverige. Att få Dodgen att gå både fort, stadigt och enkelt kunna hänga med i normaltrafiken var en utmaning så god som någon under 1940-, 50- och 60-tal med en bil från 1928.

Under senare delen av 1960-talet var nog Hasse mest klar med sin Dodge efter att den blivit utrustad med extra av allt. Intresset förflyttades definitivt efter att Hasse 1966 köpt en ett år gammal Jaguar Mark 2 – som det givetvis skulle bli bättre fart på.

Jag gjorde ytterligare några besök hos denna fantastiska motorman som mer än gärna visade sina kompletta tidskriftsamlingar med bland annat ”Ny Teknik” från tidigt 1930-tal, leksaker han haft som barn och sin obrutna serie av Franklin Mint-modeller. Hasse samlade gärna på allt som han tyckte var fint, mångfalden av saker var monumental.

Vi vet inte om Dodge -28:an har stått ända sedan 1971 som det sista besiktningsmärket i rutan tydde på, mycket pekar på det men Hasse sa alltid när jag frågade det bara skulle vara att ”lyfta i batteriet och starta”. Det var många som under åren försökte få köpa Dodgen men det blev Jimmy ”Turbo” Lundgren i Ljungaverk som var nära vän med Hasse som efter många års frågande äntligen fick hösten 2021 efter att Hasse somnat in 93 år gammal.

Jag blev tillfrågad av Jimmy om att hjälpa till att försöka få fram den gamla bilen. Det var inte helt enkelt då skjulet där bilen stod blivit inbyggt av ett garage. Men med hjälp av en lång vajer rakt genom nämnda garage och elvinschen på min trailer kunde vi dra ut Dodgen och sedan trixa ut den mellan träden på baksidan av huset och upp på vägen för lastning. Det var ett stort ögonblick. (Se räddningen på Youtube, sök på larsjulle.)

Samma kväll skakade vi liv i sidsexan och efter att Jimmy renoverat bromsar och gjort en del mindre serviceåtgärder så kunde bilen köras. Året därpå tog vi upp Dodgen till min verkstad där Henrik Birkl från H2M Racing hjälpte till att bestycka om förgasaren för modern bensin och plötsligt så vaknade den 97 år gamla motorn rejält till liv.

Motorn har inte den där silkeslena sidventilsgången som i original utan är mer rå. Tonen är grov och det känns lite som det finns lite av en ”racingnerv” i maskin när man kör den. Känslan är omtumlande – att köra en så här pass gammal bil som har träratt med tändförställning och handgas i centrum med en brölande Weber och ett dovt morrande från en motor som bara ber om mer.

Jag och Jimmy tar med oss Dodge 28:an till Restoration Show som är en del av Custom Motor Show i Jönköping i påsk – kom förbi kika, fingra och förundras du och. Vi lovar att starta upp sidsexan flera gånger under mässan!