Klassiker 20 år: Tack för lånet

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.

En olycka kommer sällan ensam heter det i ett ordstäv medan andra hävdar att olyckor kommer i tre. Men 2007 råkade Klassikerredaktionen ut för en hel busslast med små och stora olyckor – alla centrerade kring en makalöst fin Volkswagen Lyxbuss 1960. Den hade bara haft en ägare som vårdat den minutiöst innan den 1988 såldes tillbaka till importören VAG Södertälje. Tio år senare renoverades den och lackerades om för att kunna visas vid Svenska Volkswagens 50-årsjubileum.

Vi fick låna den för ett resereportage och det första vi gjorde var att fotografera den i studio för omslaget till nr 4/2007. Det var med vördnad som vi närmade oss bilen där den stod i strålkastarljuset. Inte bara för exemplarets historik och värdet som splitbussar redan 2007 hade uppnått, utan också för att den var så otroligt fin – och rak i plåten.

Humöret var fortfarande på topp när gav oss iväg på det som skulle bli en tur runt Vättern under vinjetten Sverigeresan.

Vårsolen lyste och vi bestämde oss för att öppna det stora soltaket. På riksväg 50 söder om Vadstena passerade en lastbil oss tätt och av vinddraget som uppstod smällde den bakre sidodörren upp med ett ljud som bara kunde betyda att plåt ändrat form. Bakskärmen hade fått en smäll av dörrhandtaget och den tidigare så raka och fint inpassade dörren hade nu mer precisionen av en ladugårdsdörr.

På 20 år har vi på Klassiker lånat hundratals bilar och om något gått sönder har vi givetvis försökt lösa problemet och tagit ansvar för det som hänt. Den här gången var inte olyckan slut med plåtskadorna på Folkabussen. Vi tar några av problemen i korta punkter: 1. Några mil senare så gick det inte längre att få ur ettans växel, en vulkning i växelöverföringen hade släppt. 2. Senare när bussen skulle köras till plåtslagarmästaren Bengt Blad så tvärdog den och fick tas med bärgare till verkstad – orsaken var ett hand­havandefel med en bensinkran. 3. När vi skulle hämta den från lackeraren som målat om alla röda partier på bilen så stannade bilen igen, handhavandefel igen då bensinen var slut. 4. Fakturan från lackeraren tappades bort och betalades alldeles för sent.

Det var alltså med en viss nervositet som vi till slut kunde köra tillbaka Lyxbussen till Södertälje men lackeringsarbetet var perfekt utfört och karossidan åter helt slät. På Volkswagen Group Sverige mötte vi informationschefen Marcus Thomasfolk som nu fick tillbaka bussen två månader senare än det var sagt från början. Bilden var självklar att ta, vi kunde bara be ödmjukast om ursäkt. Fotografiet ljuger dock lite, Marcus Thomasfolk var inte så barsk utan tröstade oss med att vi tagit hand om problemen seriöst. Istället för ett reportage blev det totalt tre artiklar där den sista med bilden utanför Volkswagens huvudkontor hade rubriken: ”Förlåt oss Volkswagen!”.