Alfons och bilfyndet

Nyköpingskillen Alfons Karlsson, snart två år gammal, vistades i somras ett par veckor uppe i Kalix hos mormor Lena och morfar Carl Otto.

Bad i poolen, lek och sagostunder varvat med shopping med mormor och åkturer med morfars ”skrotbilar”. Epitetet ”skrotbilar” har gravt felaktigt myntats av mormor som inte riktigt förstår det där med kultur och kulturens bevarande.

En lördagmorgon sitter Alfons och leker med sina traktorer och bilar medan mormor och morfar i lugn och ro läser morgontidningen när morfar öppnar dialogen med sin kära hustru:

– Skulle Du vilja åka och besöka Byske sommarmarknad idag?
– Vad … har Du nu köpt? mormor höjer rösten marginellt och liksom ”klipper” direkt.

Kan det bero på tidigare erfarenheter som gör att hon anar ugglor i mossen? Kan det vara för att morfar tidigare inte alltid vågat ta hem sina nyförvärv som hon klipper så där direkt? Kan det vara för att det hänt att morfar satt sina nyförvärv i karantän i veckor, ibland månader, hos någon bekant innan något lämpligt tillfälle kommit upp då han kunnat förklara nyttan av att ha just en sådan veteranbil?

Hon har rätt den här gången också. Det har köpts bil. Morfar försöker försvara sig med att det var ju ett riktigt blocketfynd och skrytbilar börjar det bli ont om. Och så var det ju helt rätt pris!

Just då tycker Alfons att måttet är rågat, ställer sig upp och håller upp ett finger och säger ”Mommo, mommo… ddäddäää mommo! Andemeningen är helt klar – nu skäller Du inte mer på mofa! Han vet vad han gör! En pärla och det är köpläge – helt klart!

När mormor hämtat sig från tillrättavisningen börjar hon ånyo att ifrågasätta behov och nytta av en Renault 4. Men då visar Alfons sitt stora engagemang i kulturdebatten och ännu en gång höjer han ett varningens finger mot mormor.

Då finner mormor det lönlöst att protestera och alla tre gör sig klara för en resa Kalix-Byske tur och retur – en utflykt på 360 km. Under resan tar Alfons igen sig, på en glass följer gärna en tupplur. Men när mormor än en gång börjar ifrågasätta köpet och menar att det går att vända före Byske så vaknar Alfons till: ”Mommo, mommo!”

Vad kan vi då lära av denna solskenshistoria? Morfars tolkning – som också får visst stöd i forskningen – är att även knappt två år gamla barn redan kan ha tagit ställning i fundamentalt existentiella frågeställningar: Vad är viktigt i livet? Vad skall jag syssla med när jag blir stor? Här gäller det att försvara det ideella engagemanget, att lyfta kulturen till en mer central plats. Tilläggas kan att mormor har en helt annan tolkning…

Så vad har jag då köpt? Jo, en Renault 4 R1123 1968. Den senaste ägaren (av tio totalt) lade ner ett jättejobb på att svetsa bakvagn och golv samt renovera bromsarna men ledsnade på sluttampen. Jag har bytt framskärmar (kostade under 300 kronor styck) och nu återstår bara att sätta i nytt batteri, kolla glykol, fylla på färsk soppa och måla om karossen. Sedan ska det bara vara att vrida om nyckeln och åka till Bilprovningen!