Granada Ghia coupe 1975

På denna träff såg jag som sagt min Ghia för första gången, faktum att jag var på väg hem med min Volvo P1800, jag vände om tillbaka för att ta en titt på den. Helt klart en snygg bil tyckte jag redan då. Senare på året var jag på Vallåkra-träffen, och där fick man tidskriften Bilsport med sig in när man körde in på utställnings området med min Volvo P1800.

Vad ser jag då i tidningens mittuppslag !!! Jo, en silverfärgad Ford Granada Coupe Ghia, med fakta och reportage mm. Jag frågade min dotter på ca fyra år vad hon tyckte om bilen!! Jättefin blev svaret, vad hade man väntat sig när hon fått en sån god smak efter mig. Mitt svar blev då ! Den ska vi ha, typ Walt Disneys Tjuren Ferdinad. Hem och ta fram penna och papper för att skriva en antal köpeannonser, som ni märker så är detta" the old fashion way " Hur som helst så blev det en riktig supernapp, till slut. En Ford Granada Ghia Coupe 3.0

Jag har kört denna superfina bil på autobahn och de franska fina vägarna med 160 km/tim som marchfart i tre till fyra timmar i sträck med en förbrukning på 1.2 lit/milen på väg till Spanien. Jag smektes iväg till över 180 km/tim och när man sen tryckte pedalen i botten reste sig fronten. Visst har bilen en mjuk fjädring men ändå vilken styrka denna 3.0 Essex motorn har. Bilen låg som klistrad på vägen och motorn hördes och kändes som en smikeslen smekning längs hela vägen.

Med tanke på att bilen var fullastad med familjen och packning för en fem veckors semester så får man vara nöjd med dess prestanda.

Denna bil har gjort tre såna här resor, en enda gång har den "krånglat " Och denna missöde var mitt eget fel, jag har för vana ett ge fullgas accelaration efter de många vägbyggena i Tyskland. Startade som sedvanligt från Rostock, redan efter ca fyra mil small det till under bilen, trots att jag höll sverigehastighet ca 120 km/tim för att ge Ghian en mjukstart till det som skulle bli en sedvanlig grand tour med race med BMW , Mercedes och andra ädla vagnar. Satt ändå och funderade på vad det kunde varit, tänkte att det var nog en liten stenbit.

Efter första depåstoppet ca 40 mil, kollade jag under bilen, och allt såg bra ut. Körde ut igen på autobahn och nu gällde fri fart och fullgas accellationer efter dessa många vägbyggen, och allt gick så bra. Tills vi var när franska gränsen!! då small det igen !! Tittar i backspegel, och ser med mer eller mindre fasa att det flyger iväg en bit bakåt mot den bakomvarande bilen. Då inser jag vad som hade hänt !! Hardykopplingen är på väg att krascha. Fast jag hade bytt ut Hardykopplingen för säkerhets skull året innan, hände det som man inte önskar sig.

Visst har jag tagit med mig diverse nya reservdelar som vattenpump, bränslepump, vattenslangar verktyg mm. Men ingen Hardykoppling!!Den var med som reservdel förra resan men nu var den på plats sen ett år tillbaka!! Det var bara att lägga sig i högerrfilen och dra ner hastigheten rejält. Som tur var låg vårt förbeställda hotel bara några mil ifrån oss.
Parkerade bilen på hotellets parkering, som tur var så kunde jag krypa under bilen och se vad som var kvar av hardykopplingen.

Som jag minns så är det sex "tårtbitar" totalt mellan varje skruvförband, men vi hade bara tre kvar. Jag fick krypa under och fästa hopvikta gummislangar i de tomma bitarna av kopplingen med rep med ståltråd.

Efter en god natts sömn var vi igång tidigt på morgonen (klockan 6:00), vi hade ca 120 mil till att köra med en klart defekt hardykoppling. Efter ca 1 mil lämnade mina lagningar sina placeringar och dunkande under bilen, fast hastigheten höll sig på 50 km. Fick stanna och ta bort resterna av min "lagning", sen körde vi ut på motorvägen i en hastighet på 50 km/tim, som sen ökade till de hissnade 70 km/tim. Det fanns några lastbilsförare som klart ogillade min snigelkörning. Dom var inte det största problemet, utan det var alla dessa betalstationer som finns i Frankrike och även Spanien. Man fick bromsa in försiktigt och sen smyga med gaspedalen efter utförd betalning. Det gick bra en bit, sen tänkte jag att det var kanske bättre att köra på dom ej avgiftsbelagda motorvägarna, med tanke på vår snigelfart.
Körde av och fortsatte på dessa motorvägar, tyvärr somnade min kartläsare efter en stund på dessa vägar. Man körde igennom flertal byar och städer, inte så bra med tanke på vårt problem.

Hade kört ca 20 mil i ca fyra timmar, och var väldigt glad en stund! Helt plötsligt började landskapet börja bli bekant, men så att säga från andra hållet. Ni förstår jag hade lyckats att köra i en cirkel, så vi var tillbaka till utgångsläget.

Nu fick lastbilarnachaufförerna tuta och sticka ut armar och vissa upp sina virtuosa handrörelser mot oss bäst de ville. Nu gällde allt eller inget, efter några mil, fick jag ändå en tanke på att det kanske finns en Fordverksad eller någon annan firma där man kunde få hjälp. Vi körde av igen och körde in i en större stad och letade upp en Fordverkstad, hoppet tändes. Min sambo behärskar franska bra, så hon fick medla mellan mig och "patrone ". Dom hade aldrig haft en Granada Ghia, men vi kunde försöka i Bern Schweiz.

Han sa att kanske dom kunde hjälpa oss, med stark betoning på KANSKE. Bern låg ca 30 mil åt helt fel håll för oss, och att chansa på denna "patrones" råd var en riktig högoddsare. Efter en snabb överläggning, beslöt vi att satsa fullt ut på att köra till Spanien, det fick bära eller brista bokstavligt talat. Efter 100mil med lastbilar betalstationer och inte förglömma bergsmassiven var vi framme klockan 3:00 nästa morgon. En nonstop körning på 21 timmar och ca 140 mil i ca 70km/tim, med superkorta stopp för tankning mm. Det positiva var att bensinförbrukningen sjönk till 0.7L/milen alltså besparing på 0.5liter per mil. Man sparade ca 60 liter bensin, viket gav ca 450 SEK till inköp av en Hardykoppling, vilket min far skickade ner med Posten, det gick på knappt en vecka.

Som tur är trottoarerna i Spanien väldigt höga, vilket gjorde att jag kunde byta ut den skadade hardykopplingen.

Hemfärden gick utan fullgas accelerationer, men med god fart.