Habegär som slutade med en Hajnos!

När jag ännu var i mina tonår rattade min syster en Golf GTi 16V av den
fina årsmodellen -87, den som ännu ej fått katalysator och som
levererade hisnande 139 Hk.



Den bilen blev min första ögonsten när jag var 16 år, när jag två år
senare fick köpa denna bil var lyckan stor och jag rattade den till min
21:a födelsedag, då jag bestämt mig för något lite mera modernt.



I våras 5 år efter försäljningen vaknade saknaden efter denna bil,
eller i alla fall någon lite äldre bil som jag kunde ha som putsobjekt.
Nätet och annonser söktes av, nuvarande ägaren av bilen kontaktades,
men förgäves.



Av en slump får jag istället höra att min gamla klasskompis från
gymnasietiden vill sälja sin BMW som ha rattat dagligen till och från
sitt arbete knappt 7 mil bort.



Det var en sådan där BMW som jag knappt sett förut än mindre visste
modellbeteckning på, det enda jag kunde konstatera var att formen med
sin "hajnos" till front var jäkligt läcker!



Lusten att rädda denna
farkost från fördärvet vaknar och plötsligt är alla minnen av
80-talsgolfar som bortblåsta, det är en BMW 628 CSi som jag vill ha.



Efter sedvanlig provkörning och inspektion av det enklare slaget är
beslutet taget, bilen skall bli min.



Det faktum att bilen inte går att
bromsa utan att både armar och ben skakar eller att rosten tycks ha
bitit bort ett stycke av vänster framskärmen kändes högst oväsentligt.




Bud lades och några veckor senare var bilen min, med dubbdäck, morrande
ljud vid vänstersvängar och rattskakningar kördes bilen hem och in i
garaget.



Ett visst orosmoln svävade förbi mina ögon då jag tänkte på att mina bilkunskaper sträcker sig till tvättning och polering.


Skruva motorer och laga rost är väl inte riktigt min grej. Men
efter skräpplockning, dammsugning, spackling av framskärm (fick lite
hjälp), tvätt och polering såg bilen riktigt fin ut i mina ögon.



Det som gjorts på bilen fram till idag är byte av ett morrande
hjullager, lappning av avgassystem, byte av bromsbelägg och skivor.
Dessa åtgärder har med hjälp av lite vänner gått förhållandevis enkelt
trots mina okunskaper och i oktober godkände bilprovningen bilen utan
anmärkningar.



I vinter skall förarstolens klädsel lappas ihop och
kupéfläkten som är något trött, skall återupplivas.



Efter snart ett halvår med denna bil har mitt intresse för klassiska
bilar verkligen vaknat. Högst på önskelistan nu står någon orörd 60-, 70-
eller 80-tals bil med känd trevlig historia!



Då detta med trevlig
historia är vad min kära BMW saknar som allra mest då den adopterades
från Tyskland i slutet av 90-talet och sedan dess haft ett antal
svenska fosterfamiljer.



Men att sälja henne nu när hon lever ett
behagligt liv utan vintertjänstgöring känns tungt då man aldrig vet i
vems händer hon skulle hamna, nä hon får nog stanna även jag finner
något nytt.