Torsk på BMC - igen!

I 20 års tid har jag hållit på med klassiska bilar. Eftersom jag för länge sedan gick vilse i de brittiska dimmorna så har jag bara kört bilar från det stora billandet i väster (vilket alltså inte är USA!)

Jag började med Rootes (Humber), gled över till BMC med hundkojor, fortsatte till Standard/Triumph och nu tillbaka till BMC igen.

Jag har alltid varit svag för BMC:s Farinamodell från 1959, och när man får nys om en sådan i trafik så kan man inte ignorera det.

Att det dessutom var en Wolseley med treliters sexa, så var saken klar. Då fanns det inte längre några motargument,inget kvar att diskutera.

Att få sätta sig i de härliga skinnfåtöljerna, omringad av träpaneler, och den susande sexan under huven, det gör livet värt att leva!