Så började det! En 240 från 1983 som ägdes av en äldre dam i byn hade vi känt till länge. Min far hade försökt köpa den 10 år tidigare, men utan att lyckas. Nu var det dock läge för att sälja tyckte damen och planerna började smidas. Vid avhämtningen upptäcktes att det fanns en del att göra, bilen var upprostad längs dörrar och skärmkanter.
Hemma i garaget svetsades rosten med ovärderlig hjälp från min far. Därpå lackades bilen från midjelisten och neråt. Sedan kom favoritmomentet, Polering. Hela arsenalen plockades fram för att ge bilen en redig omgång med maskiner och medel beställda från England. Efter helrekonditionering under en hel vecka kunde vi, i oktober 2012, skåda en väldigt blank och fin Volvo! Sedan var det dags för motorn. En B19K där kamremmen senast var bytt för 10 år sedan! Så det blev en rejäl service! Ny kamrem, fläktremmar, vattenpump och en ny kylare eftersom den gamla hade chipskonsistens.
Vintern drog över oss och Volvon ställdes undan. De fula plåtfälgarna, där navkapslarna hade tappats, byttes ut mot Volvos turbinfälgar ''Corona'' som såldes av en ''samlare''(hrm...) som bodde i en skog med 20 bilar och hade en container fylld med fälgar. Under våren 2013 gjordes ytterligare en polering och nu började bilen bli så fin som jag hade velat ha den då jag köpte den. Nu kunde man börja njuta av bilen på allvar. Jag började syna den på extrautrustning och fann att plyschklädsel och centrallås var det enda utöver standardutrustningen! Målet var en fin bruksklassiker och det har lyckats!
Bilen är väldigt fint skick, men jag behöver inte vara rädd för att använda den, det håller den för. Dessutom är 1981-84 favoritårsmodellerna av Volvo 240 då Volvo slopade beteckningen DL på bagageluckan. Och på lyxversionerna stod det enbart GLE och GLT! Detta var berättelsen om min Volvo. Och vem vet, kanske dyker den upp på Träffpunkt 80?
/Daniel Andersson
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.