En närmare tiitt på Tii

Det ligger mycket arbete bakom denna pärlan. Utgångsskicket kan närmast beskrivas som fragment mer än som objekt. Nästan fem år, kilometervis med svetstråd och flera kvadratmeter utbytesplåt senare stod klar i detta sagolika skick. En enastående bedrift.

Bilderna ovan och till höger visar hur dålig bilen egentligen var, och var det värt att rädda den överhuvudtaget?

Ja, det får man nog säga, för det rör sig om en äkta 2002 Tii, och dom är bland de mest eftertraktade av BMW:s framgångsrika '02-serie.

BMW '02 eller 1600/2 som de första hette 1966 var baserad på 1600 sedanen som hade presenterats några år tidigare. Med fem centimeters kortare hjulbas och kortare överhäng fick man en kompakt körglad lillebror till 1600:an som utmärkte sig redan från början för raska prestanda. Och mer skulle det bli, ursprungsmodellens 85 hästar ökade till 105 med hjälp av en extra förgasare. 1968 kom den större 2-litersmotorn och beteckningen 2002, som "ti" med dubbelförgasare gav den nu 120 hästkrafter. Tidningen Motor testade denna 1970 och gav den beröm för prestanda, och sina säkra vägegenskaper. En nymodighet Motor inte tyckte om dock var automatchoken, speciellt i vinterväglag kunde det vara besvärligt med höga motorvarv vid starten, men bortsett från det så ansåg man den vara mer sportbil än många riktiga sportbilar. Priset för det roliga var dock på minussidan, 2002 Ti var en dyr bil i småbilsklassen med sina 26500 kronor.

Året efter kom tii, med bränsleinsprutning från Kugelfischer som knuffade upp effektsiffran till 130, "one of the best shoehorning jobs" skrev brittiska Autocar som testade nya tii:n. I jämförelse med dåtida konkurrenter som Triumph Stag och Rover 3500 (båda med V8) Ford Escort RS och Alfa Romeo 1750GT toppade BMW:n prestandalistan med 0-100 på 8,3 sekunder och kvartsmilen avverkades på 16,4 sekunder. Dessutom var den bensinsnålast av dom alla. 2002 Tii var en vinnare då, och det tyckte även Klassikers läsare att den är i nutid också, grattis.