Grattis Alfa Romeo Alfetta!

Alfetta är ett smeknamn och betyder "lill-Alfan", och användes från början på fabrikens tävlingsbilar Typ 158 och 159 på 1930-, 1940- och 1950-talet.

När en ny mellanklassare skulle presenteras 1972 valde Alfa att använda namnet igen, för att kunna återknyta till framgångarna i racingens barndom. Nya Alfetta hade den klassiska dubbelkamsfyran under huven men till skillnad från sin föregångare Berlina hade växellådan byggts ihop med bakaxeln enligt deDion-principen. Tilltaget gav en ideal viktfördelning mellan fram- och bakvagn om än något långslagig växelföring.

Alfetta fick mycket beröm för fina vägegenskaper, prestanda och utseende och den annars så kritiska Teknikens Värld satte rubriken "Perfekt" på sitt första test 1973.



Ett par år efter sedanen kom Alfetta GT, senare kallad GTV, en coupé som skulle komma att leva ända till 1987.



Många tuffa mätare och ratt i klassisk stil. Växelspaken var lång, liksom slagen i överföringen. Detta är Berlinamodellen, I GT satt varvräknaren framför föraren, övriga instrument i mitten av panelen.



Från början hade Alfetta i Sverige 1,8-litersmotor, 1978 kom 2000-modellen med ny front och inredning. I Sverige fick strålkastarna rengörare i form av propellrar, kanske inte den bästa lösningen.



Instrumenteringen i 2000 var inte lika sportig som i ursprungsmodellen men minst lika rikhaltig.



Sista utvecklingen av Alfetta hade färddator och insprutning. Efter flera år med rektangulära strålkastare i Volvostil hade nu toppmodellen dubbla runda. Alfetta ersattes 1985 av Alfa 90 som i mycket byggde på samma kaross och teknik.