Allegro är en term för livligt musiktempo. Det var också namnet på den kanske mest förhånade bilmodellen någonsin, men var den arma Austin Allegro verkligen så dålig?
Det började så lovande 1973, UK hade gått med i EU och British Leylands första Europabil blev Austin Allegro, efterträdaren till den populära 1100/1300-serien. Allegro kom i ett stort modellurval med ett motorutbud från 1100 till 1750 cc. Största tekniska nyhet var Hydragasfjädringen. Det var BMC:s vätskefjädring som kompletterats med gasklockor.
Trots att den fanns på tidiga 60-talsmodeller från Chrysler är det Austin Allegro som förlöjligas för fyrkantig ratt. Det var inte meningen från början utan tillgreps närmast i panik alldeles före produktionsstarten efter att Leylandchefen George Turnbull, som var mycket lång, klagat på att rattkransen skymde instrumenten. Ingen gillade lösningen och rund ratt infördes efter några år.
Det fanns fem olika nivåer av Allegro och det var meningen att den som blev omkörd skulle se det på bakluckedekoren. Kort innan de första bilarna gick ut till kund upptäckte en Leylandingenjör att bakrutan poppade ut om man använde bilens domkraft i dess bakre fäste. Innan konstruktionen ändrades fick man skicka med en varningslapp!
En facelift av Allegro kom 1975 och då var flera barnsjukdomar botade. Allegro 2 var trots allt en rymlig och bekväm småvagn men det äggformade utseendet låg inte riktigt i tiden när den lådliknande Golf 1 dikterade småbilsmodet.
Austin Allegro kombi som kom efter några år hade linjer som något påminde om den fashionabla Reliant Scimitar. När British Leyland 1979 drog sig tillbaka från Sverige rasade andrahandsvärdena. Den som köpte en begagnad Allegro kunde åka mycket billigt och ganska bra i många år.
Allegro finputsades ytterligare och från årsmodell 1980 handlar det om tredje upplagan med gummistötfångare, svart dekor och modifierad interiör. Nu såldes Allegro av divisionen AustinMorris, ett av de många namnbytena på vägen mot den totala kollapsen. Dessförinnan lades Allegro ned år 1982.
Även Ford har använt namnet Allegro. På 1960-talet visade man två konceptbilar, en coupé 1963 och en roadster 1967. Coupén var byggd på en Falcon och hade förförande lång motorhuv och en tuff fastback. Bakljusen och fronten bar likheter med samtida Thunderbird.
Allegro II kom 1967 och var även den en konceptbil. Vissa av dragen från -63 års Allegro fanns kvar men här fanns även lite Mustang och Maverick.
Det började så lovande 1973, UK hade gått med i EU och British Leylands första Europabil blev Austin Allegro, efterträdaren till den populära 1100/1300-serien. Allegro kom i ett stort modellurval med ett motorutbud från 1100 till 1750 cc. Största tekniska nyhet var Hydragasfjädringen. Det var BMC:s vätskefjädring som kompletterats med gasklockor.
Trots att den fanns på tidiga 60-talsmodeller från Chrysler är det Austin Allegro som förlöjligas för fyrkantig ratt. Det var inte meningen från början utan tillgreps närmast i panik alldeles före produktionsstarten efter att Leylandchefen George Turnbull, som var mycket lång, klagat på att rattkransen skymde instrumenten. Ingen gillade lösningen och rund ratt infördes efter några år.
Så här skulle återförsäljarna skylta vid premiärvisningen av Allegro ansåg British Leyland. Bilden är ritad innan beslutet fattats om den fyrkantiga ratten! Allegro formgavs in-house av Harris Mann som också ansvarade för, en del säger var skyldig till, Triumph TR 7 och Leyland Princess.
Det fanns fem olika nivåer av Allegro och det var meningen att den som blev omkörd skulle se det på bakluckedekoren. Kort innan de första bilarna gick ut till kund upptäckte en Leylandingenjör att bakrutan poppade ut om man använde bilens domkraft i dess bakre fäste. Innan konstruktionen ändrades fick man skicka med en varningslapp!
En facelift av Allegro kom 1975 och då var flera barnsjukdomar botade. Allegro 2 var trots allt en rymlig och bekväm småvagn men det äggformade utseendet låg inte riktigt i tiden när den lådliknande Golf 1 dikterade småbilsmodet.
Austin Allegro kombi som kom efter några år hade linjer som något påminde om den fashionabla Reliant Scimitar. När British Leyland 1979 drog sig tillbaka från Sverige rasade andrahandsvärdena. Den som köpte en begagnad Allegro kunde åka mycket billigt och ganska bra i många år.
Allegro finputsades ytterligare och från årsmodell 1980 handlar det om tredje upplagan med gummistötfångare, svart dekor och modifierad interiör. Nu såldes Allegro av divisionen AustinMorris, ett av de många namnbytena på vägen mot den totala kollapsen. Dessförinnan lades Allegro ned år 1982.
Även Ford har använt namnet Allegro. På 1960-talet visade man två konceptbilar, en coupé 1963 och en roadster 1967. Coupén var byggd på en Falcon och hade förförande lång motorhuv och en tuff fastback. Bakljusen och fronten bar likheter med samtida Thunderbird.
Allegro II kom 1967 och var även den en konceptbil. Vissa av dragen från -63 års Allegro fanns kvar men här fanns även lite Mustang och Maverick.
Ämnen i artikeln
Namnsdagsbilen
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.