Det hade bara gått några år från det att Fiat bytt
konstruktionsideal. Eller rättare sagt kompletterat sin sedan begynnelsen
inkörda filosofi med konventionell bakhjulsdrift och motorn fram. Det nya var
bakmotor, en vettig princip när det gällde att möblera en modern utrymmeseffektiv
småbil.
Succéerna avlöste varann, först Fiat 600 och två år senare
minimalistiskt sköna 500. Konceptet, lanserat av chefsingenjören Dante Giacosa,
låg i mitten av 1950-talet helt rätt i tiden. Så kom BMC Mini 1959 och ställde
det mesta på ända. Det gick alltså att både ha en rymlig kupé i kombination med
säker framhjulsdrift, bara man ställde motorn på tvären och såg till att
komprimera storleken på hjul och övriga komponenter.
Giacosa förstod omedelbart de dramatiska fördelarna. Men den
storskaliga industriella verkligheten underlättar inte hastiga
kursförändringar. Produkrtionen var i full gång och de säkra pengarna rullade
in då Fiat sprutade ur sig små 500:or och 600:or och högre upp i bilklasserna
välgjorda och omtyckta bakhjulsdrivna modeller.
Lösningen på Giacosas experimentlusta blev Autobianchi, ägt
av Fiat. Här kunde man till fullo utforska det nya moderna konceptet lite i
lugn och ro. Prova i mindre skala och sedan utvärdera inför nästa stora
kursbyte, för ett sådant blev det med Fiat 128.
Man valde inte att göra en ny småbil utan gick upp den
storleksklass som verkade ha störst tillväxtpotential nu när Europa lagt de
dåliga tiderna bakom sig. BMC 1100 och 1300-modeller stod som förebild. Primula
blev framför allt en direkt konkurrent till den av Innocenti licentillverkade
BMC 1100.
Namnet valdes säkert inte av en slump. Primula stammar från
latinets primus, den förste. Utöver konceptet med tvärställd motor (från 1100D)
monterades en kuggstångsstyrning, något man hittills inte provat på. Den
tekniskt moderna framtoningen underströks med skivbromsar runt om.
Till skillnad från BMC valde man att lägga växellådan
bredvid motorn och därmed blev drivaxlarna olika långa.
Lanseringen skedde 1964 och modellen utvecklades i flera
varianter, bland annat till ett småraffig coupé designad av Carrozzeria
Touring. Primula förnyades med
motorer ända upp till 1 438 kubik. 1970 var sista året.
Primula var på vippen att bli Årets Bil 1965, en titel som
gick till BMC 1800.
En fascinerande mix av gammalt och nytt. Helt rätt tänkt i frontänden med tvärställd maskin och framhjulsdrift. På sitt sätt också med rattväxel, vilket gav plats för fötter och välbefinnande. Men rattväxel var ändå på väg ut 1964, så som det ologiska bilmodet föreskrev. Skivbromsar runt om, klart ovanligt i mitten av 1960-talet. Men vad ser vi i bakvagnen, uh, bladfjädrar! Jättebra för bilekonomin, mindre lyckat ur körsynpunkt. Japanerna hängde kvar längs med kombinationen.
Just ovanlighetsfaktorn spelar in i bedömningen av designen. Man associerar till en BMC 1100 och då framstår Primula som något av en skuggfigur. Men en närmare granskning och man ser fina proportioner och trevliga detaljer.
Lackerad plåt är alltid att föredra i instrumentpanelssammanhang. Stora mätare är en annan viktig sak. Är det någon i Sverige som har denna vy till hands? Vi vill inget hellre än att provköra en Primula. Hör av dig till Klassiker.
Ämnen i artikeln
Namnsdagsbilen
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.