BMW:s makalösa förvandlingsnummer, från att varit i det närmaste uträknad i slutet av 1950-talet till att bli ett av de ledande bilföretagen i världen, kan knappast illustreras tydligare än med mikromodellen Isetta. Inte minst när man betänker vad företaget erbjöd i övrigt: dyra sport- och lyxmodeller i ganska små serier.
Det var först när den hejdlöst spretiga modellpaletten ersattes av körglada och kvalitetsstinna kompaktmodeller som framgångarna rullade in på allvar. 02-serien var startskottet, sedan kom 3-serien och resten är historia.
Nu var BMW Isetta inget fiasko, men förtjänsten per tillverkad enhet var liten. Drygt 160 000 byggdes. När man 1955 introducerade modellen var den ett logiskt svar på vad den inhemska marknaden skrek efter. Billigt, enkelt, nu!
Efter åtta månader hade man tillverkat 10 000 stycken. Startkostnaderna var minimala. Det handlade om ett rent licensbygge av en ISO Isetta, en mikrobil byggd av en skoter- och kylskåpstillverkare, något som kanhända avspeglade sig i designen, för vad är väl insteget om inte annat än en kylskåpsdörr.
BMW:s ambitioner sträckte sig längre en simpel tvåtaktare, istället hamnade en liten encylindrig fyrtaktare mellan bakhjulen hämtad från mc-avdelningen. Med 250 kubik och 12 uthålliga hästkrafter fick Isetta den sprutt som behövdes.
Även framfjädringen konstruerades om och den som har haft förmånen att provköra en Isetta kan intyga om att den i all sin enkelhet erbjuder en tydlig kvalitetskänning, med fintrimmade växellägen och en motor som purrar betryggande. Konkurrenten Hinkel Kabine är i jämförelse handlar mer om kamp och förmåga till anpassning. En högre dos charm om man så vill.
Isettas motor uppgraderades till 298 kubik och skjutfönster infördes - oktober 1956. Det ökade vridmomentet gjorde att toppfarten 85 km/h verkligen gick att hålla mer än bara momentant.
Isetta tillverkades av BMW i Tyskland fram till 1962. Dess popularitet var främst att hänföra till det faktum att det endast krävdes motorcykelkörkort för att köra den.
I andra länder fick en motorcykel inte ha fler än tre hjul och i England gjordes en trehjulig variant på BMW:s version - som alltså var en klon av italienska ISO. Andra tillverkare dök upp i Frankrike, Brasilien, Belgien och Spanien. Alla med sina egna modifikationer.
Det finns en kubikklass för alla. Med bakre hjulparet tätt ihop utgör hårnålskurvor inga problem, som här, vid Mille Miglia 1954.
Försöken att täppa till mellanrummet mellan basvaran Isetta och byrådirektörens 502 lyckades dåligt. Varken 600 eller 700 hade det som krävdes för att bli tagna på riktigt allvar. Ryktet om en ny modern Isetta verkar inte vilja släppa taget, men hittills har BMW inte avslöjat något.
Husmors sysslor underlättades i all väsentlighet av det nya köksredskapet.
Här har BMW:s PR-avdelning försökt sig på att få till lite rosenkindad 1950-talskänsla, men se det går inte om man underlåter sig att flytta på 5-seriebilar och annat tjafs i bakgrunden och låta hundförbudsskyltar bekläda lyktstolpar. För att inte tala om turister i baggiga shorts.
Inte ens en BMW Isetta kan orsaka några bestående veck på Cary Grants kostym.
Ämnen i artikeln
Namnsdagsbilen
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.