Den lilla musen eller Musse Pigg. Så kan Topolino översättas, ett väl valt namn på en bullig minibil konstruerad för att enkelt och behändigt kunna pila igenom en storstad. Ryktena kring Topolinos återfödelse som en konkurrent till Smart och Toyota iQ blir allt mer ihärdiga. Det talas om en gemensam plattform framtagen i samarbete med BMW - som därmed skulle återuppta namnet Isetta!
Vilken av de båda tillverkarna som torde dra mest PR-nytta av ett återuppväckt modellnamn förefaller ställt utom all tvivel. Även om det var länge sedan klingar Topolino än idag helrätt medan en BMW Isetta känns predestinerad att vingla av vägen redan vid introduktionen.
Redan 1919 presenterade Fiat en ny minibil, men den kom aldrig längre än den kunde beskådas i katalogerna. Det skulle dröja till mitten av 1930-talet innan företaget på nytt började utveckla en bil, den som kom att bli den lilla musen.
Kravspecifikationen omfattade en lastkapacitet på 50 kg och plats för två personer. Bilen fick inte kosta mer än 5 000 lire. För det tekniska innehållet stod den blott 29-årige konstruktören Dante Giacosa. Det blev ett kompakt rambygge där skenorna till stor del var lätthålade, med en kompakt fyrcylindrig vattenkyld maskin på 569 kubik monterad fram. Den drev bakhjulen på konventionellt sätt med ett sugrör … en kardan. 1936 presenterades bilen, vars officiella beteckning blev 500. Som så ofta vid industriella projekt hade priset rusat iväg, till 8 000 lire, men det hindrade inte en försäljningssuccé.
I sitt första utförande tillverkades Topolino ända till 1948, med avbrott för Andra världskriget då civil bilproduktion inte stod högt på dagordningen någonstans i världen. Bakfjädringen ändrades efter 46 000 chassin vilket gjorde efterföljande bilar en aning längre. Drygt 100 000 bilar tillverkades 1936-48.
500 B visades på Genevesalongen 1948. Den blev kortlivad, bara en årsmodell. Motorn höll samma volym men var helt ny, med toppventiler. Toppfarten höjdes till 95 km/h och Fiat introcucerade härmed 12-voltssystem, något som exempelvis BMW inte gjorde förrän på 1960-talet. Detaljförändringarna var åtskilliga, men den funktionellt rundade karossen signerad Rudolfo Schaffer var i princip oförändrad sånär som på motorhuvens utformning.
500 C fick en delvis ny kaross komplett med bagagelucka. Kombimodellen Giardinetta fanns alltjämt i programmet, den kom 1948 och var delvis byggd i trä. Någon enorm lastförmåga var det naturligtvis inte frågan om , men ett kantigt avslut på bilen medgav möjlighet att stuva in två passagerare.
Giardinetta ersattes 1952 av en kombimodell byggd helt i stål, Belvedere. 1955 slutade tillverkningen av Topolino och det var dags för Fiat 500 Nuova att göra entré.
Den med motorn bak och halva antalet cylindrar.
Här har vi honom. Den lilla musen. Topolino!
Enkel men elegant. En riktig bil trots minimala dimensioner.
På 1930-talet hade man ännu inte kommit på att en minibil blir betydligt rymligare om också hjulen är små. Tygtak sparade plåt och gav bra ventilation.
En konstruktion med ram låter som fel väg att gå när en småbil ska konstrueras. Men på 1930-talet var det den vedertagna metoden och Dante Giacosa drev konceptet till sin spets med minimal materialåtgång och i princip noll överhäng fram och bak. Elegant!
Damer raggar upp damer lekande lätt med Topolino. Här är den kortlivad B-modellen med toppventiler. Lucia och Giovanna får se till att hålla hårt i hattarna.
Ett intressant sidospår i Topolinos historia är den ikonstatus som bilen (eller snarare karossen) fick inom dragracing. I skarven mellan 1950- och 60-tale började extrema byggen dyka upp framför allt inom Gas och Fuel Altered-klasserna, vilket handlade om frontmotorbilar på rörramschassin. På 1960-talet utvecklades stilen och även om en och annan plåtkaross fortsatte att skramla på kvartsmilen gick de flesta över till glasfiberkarosser. I september i år såldes ett legendarisk racebil av RM Auctions i USA, "Bad Habit" som härjade vilt på stripen i början av 1970-talet med en Keith Black preppad Hemi V8. Slutbudet blev 41 000 dollar.
1949 genomgick 500 Topolino en genomgripande förändring där nosen blev lite mer i takt med tiden. Riktig motorhuv.
Giardinetta fick helstålkaross och blev Belvedere 1952. Här packar alltså Luigi sina lådor fulla med radiorör och morötter i den gamla betydligt ovanligare trävarianten Giardinetta.
Det finns en rad varianter på Topolino och vi omöjligen undanhålla er den här sköna lastaren från 1950. Resonans medskickat från fabrik.
Ämnen i artikeln
Namnsdagsbilen
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.