Crestline som modellnamn gjorde gästspel några år bland femtiotalets amerikanska Fordar.
Mitt i säsongen 1950 släpptes en uppsnofsad tvådörrars Tudor Sedan benämnd Crestliner. Med ett r på slutet som synes. Det skulle bli ändring på det.
Taket som skulle ge sken av att vara av cabriolettyp var inklätt i ett vinylliknanade material och karossidorna hade ett med kromlister väl markerat fält i avvikande färg. Karosstypen kallades 1949-51 annars generellt för "shoebox" (skokartongen) för som man tyckte då, sina kantiga linjer. Victoria Hardtop var annars ett dyrare alternativ.
Till 1952 standardiserade Ford sina modellserier till Mainline, Customline och Crestline.
Crestline utan r på slutet hade dessutom delats upp i fem versioner som Victoria H/T, Skyliner H/T, Sunliner Convertible, Country Squire och Wagon.
Crestline Skyliner H/T försågs med främre takhalva av plexiglas, en föregångare till den i Sverige alltjämt så populära Fairlane Crown Victoria. "Kromvicken" ni vet!
Fram till och med 1953 använde sig Ford av sin beprövade sidventil-V8 på 239 kubiktum som största motoralternativ. Den raka sidventilssexan byttes året innan ut mot en toppventilare på 215 kubiktum. Effektmässigt skilde några få hästkrafter.
1954 presenterades det som kallades Y-block-V8, av modern toppventilskonstruktion.
Inför 1955 års presentation av Fords återigen nya modellprogram kvarstod Mainline och Customline som enklare karossvarianter. Crestline försvann för att ersättas med Fairlane som också delades upp i flera undermodeller.
Fairlane som för övrigt var namnet på det gods som Henry Ford slagit sig ner på.
Ämnen i artikeln
Namnsdagsbilen
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.