Espada är tjurfäktarens svärd i Spanien, men också en djupsimmande svart svärdfisk som ofta hamnar på turisternas tallrik på portugisiska Madeira. Espada är också den Lamborghinimodell som Carl-Gustaf Lindstedt i första hand förknippas med.
Espada började som Marzal, en ren showbil signerad Bertone och Marcello Gandini som utöver en fulltecknat superbils-cv även kan skryta med att ha gjort Citroën BX.
Marzal rullades ut på estraden 1967. Det blev ett omedelbart sug efter den stora landsvägsmissilen från Lamborghini, men för att få showbilen att landa i verkligheten ändrades den på åtskilliga punkter - bland annat skippade man måsvingedörrarna i glas och satte motorn fram, en V12 på 325 hk. Marzal hade en "halverad" V12, en rak sexa aktermonterad på tvären. Marzal är kanske mest känd som en Matchbox leksaksbil i orange.
Det fortsatta prototyparbetet omfattade en mindre lyckad variant med märklig fönstersättning och måsvingedörrar. Till slut städades linjerna upp och i mars 1968 rullade den första produktionsbilen ut från fabriken. Med helt vanliga om ändå tjusigt utdragna dörrar. V12:an var på 3,9 liter och helt i aluminium med dubbla överliggande kamaxlar. Sex dubbelports Weber 40 skapade rätt bensintörst och välljud. Det var en stor bil, 473 cm lång och 186 cm bred. Toppfarten sades vara 250 km/h.
Espada S1 tillverkades fram till november 1969 då den ersattes av S2, eller 400GTE. Nu försvann den fräna formen på instrumentpanelen, ett av stilgreppen från extrema Marzal. En bit in i produktionen slopades hjulen från Miura.
1973 kom - ni gissar rätt - S3. Nu försvann den skokartonglika instrumentbrädan till en smalare historia, vars högra del var kraftigt invinklad mot föraren. 1978 lades Espada ner och under flera år var den "volymmodellen" i Lamborghinis sortiment och 1 217 gjordes på tio år.
Lindsteds Espada ska för övrigt ha varit en 72:a, omlackerad i vitt med emblem i guld. Ursprungligen var den lackerad i en behagligt brun kulör med det smeksamma namnet Luco Di Bosco.
De tuffa duct-luftintagen var inte till för att förse vaktaparaden av förgasare med luft. De var intag för luft till kupén. Espada fanns med 5-växlad manuell låda från ZF eller treväxlad automat.
Den enda gången Marzal såg rulla för egen maskin sägs vara då furstinnan Grace av Monaco och furst Rainier körde lite långsamt med den i ett officiellt sammanhang. Det är väl inte någon vild gissning att väghållningen med motorn bak inte var helt perfekt.
Måsvingedörrar i glas är receptet för att få bort foppatofflor och träningsoverallsbrallor ur trafikbilden
Ämnen i artikeln
Namnsdagsbilen
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.