Grattis Lamborghini Jalpa!

Lamborghini är en av dessa envetna tillverkare som för länge sedan borde ha upphört att existera, men som under galgen ständigt försett världen med vackra, häftiga, konstiga och åtråvärda bilar. I regel med hemsk ergonomi, påver kvalitet - men måhända försedda med en själ.

Trots knappa resurser (innan Audi tog över då kvalitet och lönsamhet blev synonymt med Lamborghini) har förvånansvärt många modeller kokats fram i små serier.

Jalpa är en typisk sådan modell, byggd i på Lamborghini Silhouette (bara ett 50-tal tillverkade) som i sin tur baserades på Urraco, den modell som togs fram som en "mini-Miura", med tvärställd 90-graders V8 och transaxel.

V8:an levde vidare med Jalpa - som till skillnad från sina förlöpare var strikt tvåsitsig. Ett annat karaktärsdrag var targataket.

Prototypen till Jalpa visades första gången på Génevesalongen 1981. För designen stod Bertone och dess namn (uttalat xalpa) var en anspelning på en spansk tjur. V8:an hade förstorats med en halv liter till 3 480 kubik och den gav 255 hk vid 7 000 r/min.

Sammansättningskvalitén var medioker och kunderna klagade på dåliga strålkastare (pop-up) och begränsad sikt genom en flack vindruta som gav hemska reflexer i kupén. Driftsäkerheten var inget vidare, i likhet med flera andra italienska exotiska bilar vid den här tiden.

Jalpa kom att leva parallellt med Countach och blev därför lite osynlig och aldrig riktigt accepterad som en "riktig" Lambo. Designen var inte tillnärmelsevis så dramatisk och läcker som Countach, som i planschform satte prägel på tusentals pojkrum världen över. Jalpa var lite "grov" i formen, med fokusering på skärmbreddare och lite klossiga, plastiga exteriöra detaljer.

Produktionen av Jalpa upphörde i juli 1988 efter 416 tillverkade bilar. Den hade då blivit uppgraderad kontinueligt med en större visuell omgörning 1984 då de svarta plastsjoken bak och fram lackerades i samma kulör som karossen. Bakljusen gjordes också runda, men bara själva linsen.