Alla visste hur det skulle göras, hur den skulle se ut och vara konstruerad. Alla hade skissat på prototyper för att i sista stund lägga projektet på is. Alla ansåg att marknaden för små enkla sportbilar dött med MG och Triumph.
Det visade sig att alla hade fel. Alla utom Mazda.
I februari 1989 visade de sin knappt fyra meter långa, bakhjulsdrivna roadster MX-5 Miata för första gången på bilutställningen i Chicago och mottagandet var minst sagt sagt gott. Rätt utseende, rätt specifikation och inte minst rätt pris.
När de första 200 Miatorna kom till Sverige på försommaren 1990 var de redan sålda sedan länge. Värdeminskning var de första åren ett okänt begrepp för MX-5-ägare.
Det är bara i Nordamerika som bilen heter Miata, i Japan kallas den Eunos och på de flesta övriga marknader MX-5. Hur Mazda tänkte när de kom fram till namnet Miata är inte klarlagt, men det kan härldeas till ett utdött ord i tyskan som betyder belöning. Eller så var det bara ett av många datorgenerade förslag, det som Mazdafolket fastnade för.
Miatans historia började redan på 1970-talet då den amerikanske motorskribenten Bob Hall började bearbeta den blivande Mazdahöjdaren Kenichi Yamamoto.
- Mazda borde bygga en enkel, billig sportbil utan tak, sade Hall.
I en tid då de sista brittiska folksportbilstillverkarna vred sig i dödskramper och hårdare säkerhetskrav höll på att knäcka cabrioletmarknaden helt, var det ingen självklar åsikt.
Yamamoto var tveksam men när han en tid senare fick tillfälle att köra en Triumph Spitfire på små, krokiga vägar i solsken, förstod han vad Bob Hall menat. Två år senare var Bob Hall anställd av Mazda.
Mazda gjorde ingen hemlighet att Miatakonceptet var en ren kalkering av sextiotalets folksportbilar som MGB, Spitfire, Austin-Healey och inte minst Lotus Elan.
Det var också därför den slog. Det visade sig att en hel värld hade längtat efter en bil som Miatan. En revitalisering av den engelska sportbilen men med tät sufflett och utan oljeläckage.
Miata var bakhjulsdriven och hade en längsmonterad liten fyra med sexton ventiler och två överliggande kamaxlar under en snyggt skulpterad ventilkåpa.
Tack vare bland annat en aluminiumram som löpte mellan växellådans bakkant och bakaxeln var karossen mycket vridstyv och vägegenskaperna fantastiskt underhållande.
Första generationen kallas av kännarna för NA och den tillverkades fram till 1997 i över 400 000 exemplar.
Generation NB kom 1998 och hade fasta strålkastare istället för popupparna och hade en omarbetad kaross. Måtten var nästan identiska men motorn hade blivit lite starkare.
Tredje generationen NC kom 2005 och är lite större och tyngre men känslan finns utan tvekan kvar.
Ämnen i artikeln
Namnsdagsbilen
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.