En av de första bilarna att 1947 komma ut ur Austins fabriker efter andra världskriget var Austin A125 Sheerline, en stor vagn med klara drag från Bentley.
Årets före, 1946, hade Austin köpt karossmakaren Vanden Plas beläget i norra London och det anrika företaget med anor från 1870-talets Belgien fick i uppdrag att bygga en lyxigare version på Sheerline-chassit, resultatet kallades Austin A135 Princess.
Princess var stor och bäst lämpad för officiella insatser som bröllop, begravningar och transport av borgmästare och andra dignitärer. Den hade en stor rak sexa på 4 liter med toppventiler och levde ett tämligen oförändrat liv gen om hela 1950-talet.
I augusti 1957 slutade den kallas Austin Princess, även om den fortfarande tillverkades av Austin i Longbridge. Från och med maj 1960 började den kallas Vanden Plas Princess och tillverkades fram till 1968.
Året före, 1959, lanserades Vanden Plas Princess 3-litre. Den Pininfarinaritade grundkarossen var densamma på Austin A99 Westminster och en rad andra BMC-produkter.
1964 kompletterades programmet Vanden Plas Princess 4-litre R, med samma grundkaross som 3-litre men utan fenor bak och med en rak sexa på 3,9 liter från Rolls-Royce. Därav modellbeteckningens avslutande R. Modellen byggdes bara i drygt 6500 exemplar fram till 1968.
Minsta bilen att få bära Princess-namnet var Vanden Plas-versionen av BMC 1100-1300, ADO 16. Under tio år (1964-74) tillverkades drygt 40 000 exemplar av denna lyxbil i miniformat med picknickbord i baksätet, påkostad läderklädsel, valnötspaneler och tjocka mattor.
När ADO 16 1974 ersattes av Austin Allegro kom även en Vanden Plas-version av den, men den fick inte tillnamnet Princess utan bara det mer lakoniska 1500.
Princess-namnet hade British Leyland andra planer för, det skulle användas till efterträdaren av den missförstådda BMC 1800. Leyland Princess byggde i mycket på gamla BMC-idéer med gasvätskefjädring, tvärställd motor och enorma innerutrymmen. Nytt var att detta skulle kombineras med en tilltalande formgivning, signerad Leylands designchef Harris Mann.
Leyland Princess fanns både med en fyra på 1,8 liter och en rak sexa på 2,2 liter, båda stammande från sin föregångare.
Harris Mann hade ritat Princess som en halvkombi, något som är ganska tydligt när man ser den, men British Leyland bestämde sig efter en del velande att den trots sitt utseende skulle vara en sedan. En klar missbedömning, menar många.
Leyland Princess sålde bra på hemmamarknaden de första åren men drabbades ganska snart av dåligt rykte rörande byggkvaliteten.
Princess ersattes av Austin Ambassador 1982, en vidareutveckling - med halvkombilucka.
Princess 4-litre fanns både med lång och väldigt lång hjulbas.
Badge engineering-tanken firade triumfer när det kom en Vanden Plas-upplaga av BMC:s Farinakaross.
Liten och lyxig, Vanden Plas Princess 1100 blev en favorit bland pensionerade överstar och annat fint folk som vill leva gott utan att det kostade för mycket.
Austin Allegro i Vanden Plas-upplaga fick aldrig namnet Princess, utan fick heta 1500.
Leyland Princess var lovande. Stor inuti och bekvämt fjädrad.
Men så rolig att äga var den inte alla gånger, den fick snabbt dåligt kvalitetsrykte.
Ämnen i artikeln
Namnsdagsbilen
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.