Grattis Seven!

1 Originalet Austin

Herbert Austin var en av den brittiska bilindustrins pionjärer och började med stora bilar för de besuttna. På 1920-talet kom bilar för folket även i Europa och 1922 presenterade Herbert Austin sitt bidrag, miniatyrbilen Austin Seven.

Den var konventionellt uppbyggd med vattenkyld motor fram, batteritändning, treväxlad låda, kardanrör och bakhjulsdrivning. Bladfjädrar förstås men bromsar fanns på alla fyra hjulen. Det var ingen självklarhet 1922. Den var extremt liten, bara 270 cm lång och 117 cm bred! Trots det hade den plats för fyra och såg mer gullig än löjlig ut.

Att den hette Seven berodde förstås på den engelska bilskatten som beräknades på antalet hästkrafter. Men det var inte den verkliga effekten som beskattades utan en teoretisk enligt en formel som RAC - Royal Automobile Club - ställt upp år 1903 och som beräknade effekten på basis av cylinderdiametern och antalet cylindrar, slaglängden ingick inte.  Bilskatten bestämdes enligt den formeln ända till 1948 . Naturligtvis anpassade biltillverkarna sina motorer till formeln och tog ut cylindervolym på slaglängden i stället för på cylinderdiametern. Tekniskt inte så bra, men bilskatten var hög i England.

Nu var faktiskt inte Seven på sju skattehästkrafter utan på 7,8, varför ägaren fick betala skatt som för en 8HP. Austin Sevens motor var från början bara på 10,5 bromsade hästkrafter så RAC-formeln slog inte så fel där. Mot slutet av 1930-talet var tumregeln annars att en RAC hästkraft motsvarade fyra bromsade på normala bruksmotorer och betydligt flera på mer avancerade konstruktioner.

England tog den lilla bilen till sitt hjärta och den blev en enorm succé. Den utvecklades genom åren och blev större, den sista upplagan hette mycket riktigt Big Seven. Tillverkningen upphörde 1939 då den avlöstes av Austin Eight.

Austin Seven licenstillverkades i Frankrike som Rosengart, i Japan som Datsun och i Tyskland som Dixi som sedan blev BMW:s första bil.  Austin satte upp en egen tillverkning i USA, men det gick inte bra, amerikanerna tog inte Austin Seven på allvar. American Bantam gick bättre att sälja, den var en omkonstruktion av Seven för amerikanska krav.

2 Kojan, ADO 15

När Alec Issigonis mästerverk presenterades på hösten 1959 fanns ännu de brittiska återförsäljarnäten kvar från tiden före bildandet av BMC. Austinhandlarna skulle ha sin version och eftersom Austin Seven fortfarande var i kärt minne kallades den Austin Seven. På emblemet skrevs listigt nog Se7en. Morrisversionen kallades MiniMinor men alla kallade snart båda två bara för Mini.

Det gjorde att BMC i januari 1962 officiellt döpte om Austin Seven till Austin Mini. Det var i England det, i Sveriges hette bilen officiellt först Austin eller Morris 850 och senare BMC 850, men kallades från början Hundkojan. Sällan har ett bilsmeknamn fått ett så starkt genomslag.

3 Lotus

Colin Chapman började i liten skala att på beställning bygga tävlingsbilar och 1951 bildades 1951 Lotus Ltd. Först 1957 gick han ut på den öppna marknaden och då med ett mycket spartanskt körredskap. Det var hans sjunde distinkta design och den fick följdriktigt heta Lotus Seven. Den hade en lätt, självbärande fackverkskonstruktion som var klädd med ett minimum av tunn plåt. Mekaniken kom från BMC, Ford och andra engelska tillverkare.

De flesta Lotus Seven såldes som byggsatser. Det betydde att köparen sparade den försäljningsskatt som den brittiska finansministern ville ha på alla nya bilar. Den var mycket hög - 50 % av priset!  Det var på skatten köparen gjorde besparingen, inte så mycket på att själv slutmontera bilen. Uppkomsten av kit cars var alltså skattedrivet!

I början monterades vanligen i Lotus Seven sidventilmotorn med tillhörande trepetlåda från Ford Anglia. De var billiga komponenter men det räckte för 0-100km/h på 16 sekunder och en toppfart runt 130. Det kändes mycket fortare i den lätta, öppna bilen. Med bättre bestyckning gick det verkligen fort. Den förste som tävlade på bana med Lotus Seven var 1958 Graham Hill.

Några år senare blev de mer avancerade motorerna i Fords motorfamilj Kent tillgängliga. Med en 1340-kubikare från numera bortglömda Consul 315 som trimmats till 85 hk slungades den knappt 500 kg tunga bilen från noll till hundra på under 8 sek! Toppfarten begränsades av dålig aerodynamik till knappt 170 km/h.

År 1970 hade Lotus redan 72 konstruktioner bakom sig men Seven fanns kvar, nu i en version med kantig glasfiberkaross, ett missriktat försök till modernisering. Konceptet var i övrigt oförändrat och Seven stack verkligen ut bredvid de sofistikerade stallkamraterna Lotus Elan, +2 och Europa.  Lotus Seven lades ned 1972 men fortsättningen säkrades genom Caterham.

4 Caterham

Redan 1959 blev Caterham återförsäljare för Lotus och 1967 ensamåterförsäljare för Lotus Seven. De köpte 1973  tillverkningsrättigheterna till Lotus Seven och är därmed det enda företag som har licens att tillverka Colin Chapmans konstruktion.

De finns en mängd imitationer och kopior men Caterham Seven är en äkta replika. Bilen har utvecklats hela tiden men utseendet är nu åter igen det ursprungliga. Man kan fortfarande köpa sin Seven i byggsats och den finns i en rad versioner, se www.caterham.co.uk; www.caterham.se.

Text: Bo Legelius